Ledsen Magda

Jag har en ledsen och totalt uppriven tjej här. Hon gömmer sig i sitt rum. Täcket uppdraget över ansiktet.

Hon är inte bara ledsen. Hon är arg och förvirrad. Känslorna hon har känns fel men ändå är det så hon känner.

Vi visste att någon gång skulle denna dagen komma. Hade hoppats att den skulle gå lättare.

Magda har idag träffat sin älskade assistent. Med en annan tjej.

Magda kände glädje över att se M men samtidigt var hon arg. Arg och svartsjuk på den nya lilla flickan som stulit hennes assistent.

Jag förklarade för Magda att jag förstod hennes känslor. De var helt naturliga. Jag förstod också konflikten i henne eftersom hon förstått att flickan också behövde assistent.

Men vem har rätt att bestämma vilkens behov som är störst?

Att Magda utan sitt stöd inte klarade av utfärden till skidbacken har det mindre värde än den som inte kan gå uppför trappan själv?

Försöker hjälpa Magda att sortera sina känslor. Bekräfta henne men också hjälpa henne att acceptera och gå vidare.