Matkalendern

Det har visat sig att det faktiskt finns en fördel att följa en matkalender. Nåja, försöka följa.

Jag har alltid varit noga med att berätta om maten som ska ätas. Alltid varit ärlig om innehållet. Även om jag vetat att vissa ingredienser inte uppskattats. Ärlighet och tillit är viktigt.

Max som är väldigt försiktig med vad han stoppar in i munnen kan enkelt läsa receptet i kalendern de dagar jag inte är hemma.

Igår hade han undrat om såsen/dressingen till salladen. Eftersom jag jobbade kunde han enkelt läsa sig till innehållet.

Han blir på så sätt mer medveten om vad maten innehåller och faktiskt också överraskad att olika saker kan smaka annorlunda beroende på vad man blandar ihop.

Även att han inser att det där som lät konstigt (ajvar relich) faktiskt var riktigt gott.

Han vägrar fortfarande äta vissa saker (svamp tex) och vi har konstaterat att många gånger är det en synupplevelse. Han har inget emot själva smaken på svampen utan mer konsistens och utseendet.

Man äter med ögonen och även med minnet. Vi har ett smakminne och det kan uppmuntra eller tvärtom.