Skulle vilja gå och lägga mig och dra täcket över huvudet och bara släppa allt. Men, tyvärr kanske, är inte det min personlighet. Hela mitt liv har jag trott att om bara jag gör gott så ska jag få gott. Söndagsskolan gav mig som barn den Gyllene regeln och den har jag följt. Någonstans inne i varje människa har jag trott att det finns godhet. I varje hjärta har jag trott att det bor omtänksamhet. Men när jag bara ger och ger och ger och inte får annat än ont tillbaka sjunker min tro, mitt hopp. Varför öppnas inte ögon?
Även om jag tror gott om mina medmänniskor vägrar jag låta mig utnyttjas och vara en dörrmatta. När det är nog är det nog.
Någonstans måste jag samla in kraft att fortsätta. Därför blir det idag två enkla pastagratänger.
5 dl pasta
2 paprikor gärna olika färger
2 paket bacon
4 dl creme fraiche
1 tsk tomatpuré
2 vitlöksklyftor
ev salt
1 krm svartpeppar
2 dl riven ost
Skär bacon i bitar.
Strimla paprikorna.
Stek bacon tills det fått lite färg. Tillsätt paprikan. Låt dessa fräsa och mjukna lite.
Häll sedan i creme fraichen och rör om.
Blanda i tomatpuré och pressa i vitlöksklyftorna.
Salta om det behövs och krydda med svartpeppar.
Låt småputtra och rör om någon gång.
Koka pastan enligt förpackningens anvisningar.
Häll av vattnet.
Smörj en ugnsfast form.
Blanda samman pasta och baconröra.
Strö över riven ost.
Gratinera i ugn 225 grader tills gratängen fått färg.
Servera med sallad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar