-Jävla kärring...
- Hora...
- Fitta...
- Håll käften..
- Dra åt helvete...
Ord som skriks åt mig varje morgon. Varje morgon.
Även om jag vet att så fort medicinen rättat till de kemiska obalanserna i hjärnan är orden annorlunda gör det ont.
Orden sårar och trycker ner mig. Jag känner mig värdelös och oälskad.
I början reagerade jag starkt och gjorde klart att jag inte accepterade sådant prat. Förklarade hur sårad jag blev. Ingen reaktion.
Jag har försökt allt utom att sänka mig till deras nivå.
Men nu tycker jag det räcker.
Jag är trött på att bli utskälld för att jag vill deras bästa.
Jag är trött på att bli utskälld för att jag oavsett vad ALLTID ställer upp.
Jag är trött, sårad och ledsen.
Vet inte hur jag ska få en förändring. Få dem att förstå. Vet bara att detta inte går längre.
Idag lämnade jag köket. Jag orkade inte längre bli gapad på. Kände inte att jag hade någon som helst motivation till att se till att de kom till skolan med mat i magen.
Det sorgliga är att ingen av dem brydde sig eller saknade mig. Ingen förstod min reaktion.
De reagerade inte idag men de lär göra det om du fortsätter! I operant inlärning ingår ju faktiskt negativ bestraffning (ta bort ngt de tycker om) Grejen är bara att det behöver ske precis i rätt ögonblick.
SvaraRaderaDet gör vansinnigt ont att höra fula ord riktade mot en själv fast man vet att det är en diagnos som pratar. Jag stängde öronen och gick min väg...
JAG tycker om dig :)
*kraaaaam*
Min tanke är att det inte går att "skylla" på diagnosen. Jag förstår att munnen reagerar innan hjärnan hinner tänka men varför helt utan anledning? Jag gör ju inget negativt. Hade jag varit elak hade jag förstått att de reagerar med ilska men att per automatik explodera. Nej, den reaktionen förstår jag inte. Just nu är jag så otroligt trött på denna egoismen som de alla fyra utsöndrar. Så trött på att ställa upp, så trött på att tjata och så trött på att lösa alla problem och konflikter.
RaderaJag tycker om dig också. Kram