Hängig tisdag

Idag går jag inte på många knop. Orkade sparka gubben ur sängen och väcka Maja men sedan kröp jag ner igen. Maja tog ansvaret att väcka Magda och Max. Men sedan klarade de sig hyfsat själv. Magda kom upp till mig några gånger och stämde av om hon gjort allt hon skulle innan det var dags att gå till skolan.
Det verkar faktiskt i vissa lägen som om de förstår att nu är det allvar. Sedan andra gånger spelar det ingen roll hur mycket jag ber.

Har tillbringat morgonen i sängen med kaffe och en bok. Men även om det är en bra bok och jag inte har ork så kryper det i mig. Jag kan inte koppla av. Jag har så många måsten och krav.

Släppa dem? Se kraven som möjligheter om jag vill?

Det fungerar inte hos oss. Det går inte i vårt liv. Då blir det som igår.

Det var så rörigt i helgen. Jag mår inte bra. Max hörde plötsligt av sig och var dålig. Jag unnade mig en stund med kameran vid stranden. Och se vad som händer när jag unnar mig något.

JAG GLÖMDE TIDEN PÅ BUP.

När vi ÄNTLIGEN får en tid på bup så GLÖMMER jag den. Jag som alltid kommer ihåg allting. Jag som har koll på allt. Eller snarare jag som brukar ha koll på allt. Jag glömmer mer och mer. Idag sa till och med Max till mig:

- Mamma, du glömmer inte mig idag va? Du kommer ihåg att du ska köra mig till tandläkaren?

Jag har hört om att fibro kan påverka minnet. Jag har fått veta att mctd kan påverka hjärnan. Jag har läst att stressig tillvaro kan gör att man har svårt att minnas.

Det är kanske inte konstigt att jag glömmer saker. Hjärnan kopplar nog bort sådant där oviktigt som minnen när det gäller att uthärda. Jag har försökt länge nu att leva med denna ständiga värk och jag orkar inte mycket längre till. Att må så här gör mig deprimerad. Och det tycker jag inte om.

För att orka jobba ikväll har jag lagt allt annat åt sidan. Jag sitter i sängen med bok, dator och kaffe. Ta det lugnt och hoppas att jag hittar ork.