Hemma igen

Då var jag hemma igen. Sakta återgår allt till det "normala". I alla fall för en tid. Snart dags att packa väskan igen.

Vid frukosten idag ville familjen lyssna på lite av allt jag har fått lyssna på under dessa två dagarna. Och jag rent bubblar över. Tänkte försöka få ner lite av allt här också för att delge dig. Men jag kanske först ska be dig fundera över några saker.
Du behöver inte svara jag vill bara att du funderar själv och sedan läser vidare.

Vem/vad ser du när du tänker adhd?
Vem/vad tänker du på när du hör Tourettes syndrom?

Många som tänker på adhd ser bilden av en pojke som klättrar på väggarna. Vad såg du?

Många som hör diagnosen Tourettes syndrom tänker sig en person som springer omkring och skriker könsord och gör obsena gester. Vad såg du?

Men detta är faktiskt inte alltid fakta.

Att ha adhd eller Touretts är olika från person till person.

Visst finns det vissa saker som är gemensamma för att man ska få diagnosen men alla är inte så.

Det finns hela spektrat från pojkar som klättrar på väggarna till tjejer som du inte märker av i klassrummet.

Det finns de med Tourette som springer omkring och skriker könsord men det finns också de som harklar och rynkar på näsan istället.

Det jag vill säga är att vi alla styrs av olika attityder och åsikter. Det farliga är att man faktiskt drar alla över en kam. Det gäller inte bara NPF-diagnoser utan allt annat i samhället.

Finnar är på ett visst sätt. Alla från landet är på ett visst sätt. Alla 08:or är på ett visst sätt.

Vi har nidbilder på alla kulturer/klasser/diagnoser.

I min ultimata värld så ser man inte diagnosen/ursprunget utan människan. Man lär känna personen och individen bakom utan att ha förutfattade meningar.

Den världen är nog en utopi men jag kan göra min lilla del för att uppnå denna utopi. Jag kan börja med den enda personen jag kan ändra. Nämligen mig själv. För hur öppen man än säger sig vara så har man saker att förbättra.