Hjälpmedel

I flera montrar på NPF-Forum 2012 fanns hjälpmedel. Det gör mig så ont att jag aldrig fått gehör när jag bett om hjälp för mina barn. Allt jag har gjort för att underlätta dagen har varit saker som jag själv lyckats skapa eller köpa.
Det enda jag har fått höra från bup när jag för hjälpmedel på tal har varit att det inte kan ordnas för mina barn eftersom de "bara" har adhd.
Även här tycker jag faktiskt att inte diagnosen ska vara avgörande om du får ett hjälpmedel eller inte. Det avgörande ska faktiskt vara behovet av ett hjälpmedel.

Magda har fått hjälp med dyslexin genom att få programmen ViTal och Stava Rex via logopeden. Men just nu har hon ingen användning av dem eftersom hon inte har någon dator längre. Magda och Maja bröt itu dataskärmen i ett bråk. Från försäkringsbolaget fick vi 700 kronor och det räcker inte till en ny dator. Finns ju massa andra hål som ska stoppas först. Hur hemskt det än låter. Magdas utbildning och skolgång är ju viktigast men har man inte pengar har man inte. Renoveringen på övervåningen står också still. Inte har jag pengar till två fönster och en balkongdörr.

Hjälpmedelsinstitutets monter var hela tiden överfull av folk och jag kom inte riktigt fram för att titta på sakerna. Mest populär var nog  SenSit. Det gick absolut inte att komma till. Tror grabben som satt/låg i SenSit med ett kedjetäcke över sig var bland den lyckligaste jag sett på länge.

Här kommer några av de hjälpmedel som jag tror hade hjälpt mina barn och gubben i deras vardag.