Utfärd den 6 september

Torsdagen den 6 september var en underbar dag. Jag bestämde mig för att göra en riktig Lottadag. Med inget bokat under dagen tänkte jag mig fylla den med sådant som jag länge tänkt men som aldrig blivit av.

Tages i Söndraby är en liten butik som jag bara blir så glad när jag kommer in i. Det finns så mycket att titta på. Man blir aldrig mätt. Hela tiden hittar ögonen något nytt att se.

Tages har webbshop för dem som inte kan komma dit. Men jag lovar det är en upplevelse.

Det enda negativa är att plånboken inte innehåller lika mycket som allt det jag skulle vilja handla. Nja, att hemmet mitt inte får plats med mer är också ett bra argument.

Det finns något för alla plånböcker och även presenter för alla åldrar.

En liten hund bor i huset och han blir allt modigare ju längre jag stannar i butiken. Tillslut kommer han fram. Jag luktar ju gott. Både andra hundar och annan katt. 

Litar på mig gör han inte. Maria som äger butiken berättar att han är en hund som blivit räddad från fruktansvärda förhållanden. Hur kan man göra någon så underbar illa?

Jag nästan dör lite. Helt underbara. Jag smälter. Vill bara ÅÅÅÅÅHHH!!!!

I november förra året råkade Maria ut för en fruktansvärd händelse. Något som jag hoppas jag aldrig behöver uppleva. 

Henne stora stall från 1800-talet fick besök av en pyroman. Det gick snabbt och brandmännen fick inrikta sig på att skydda boningshuset. 

Än idag kan man se ruinerna eftersom försäkringsbolaget bråkar. Nu har till och med Maria fått böteskrav från kommunen eftersom tomten inte är sanerad efter branden.

Tragiskt.

Att behöva kämpa så. Att behöva stångas för att få sin rätt. När man har betalat alla räkningar och tror att man är skyddad. 

Räcker det inte med att hon ska bearbeta det faktum att någon varit på hennes tomt och satt eld på hennes stall. Intrånget i hennes privatliv. Tänk om hästarna varit inne i stallet. Tänk om det hade varit boningshuset.

Det gör mig så ont att det. Hur mycket mer ont måste det inte göra i Maria?

Jag styrde bilen mot Vånga. Där finns en kiosk och jag köpte lunch.

Mellan Barum och Vånga

Ser inte mycket ut för världen det som ligger på tallriken men jag fokuserade mig på utsikten. Den är magisk.

Vy ut över Ivösjön

Med denna utsikten kan man äta praktiskt taget vad som helst och det smakar gott.

Sedan styrde jag bilen mot Landön och tog en fika hos kära Nillan. Det är alltid så kul att komma till henne och hennes gubbe.

Tänk så vackert det är. Den sista smulan sommar sögs nog ut denna dagen.

Återigen jag har absolut inget emot vindsnurror. Förstår inte de som tycker att de förfular landskapbilden. Måste de vara där så okej. Sedan kan jag väl hålla med om att det finns sämre och bättre placeringar och att man måste se till helhetsbilden.

Men vindsnurrors behov diskuteras ju vilt och det sägs att vi inte behöver dem. Att anledningen till att vår horisont invaderas är att det ska exporteras till andra länder som Tyskland och Polen. Där de eldar med kol. Jag har inte satt mig in i debatten så mycket men inte tycker jag att de är fula.

Vägen hem från Trolle Ljungby är magisk.

Självklart handlade jag lite. En söt kyckling och några doftljus. Inget dyrt. Kände att jag gjorde

en liten insats för Maria. 

Jag måste snart tillbaka till henne för hon hade massor av produkter påväg in i butiken.

Så här i efterhand är det skönt att se bilderna. Jag hade en riktigt fin tripp med min lille gröne bil. Dagen efter var den tragiska dagen då jag krockade med vildsvinet.

Igår eller tidigt i morse var det en vecka sedan som min bil förstördes och jag orsakade död. Jag vet ännu inte vad de har planerat för min bil. Reparation eller skrotning.

Känns lite jobbigt för jag var liksom inte klar med bilen. Hoppas att beslutet blir att laga. Även om jag funderar på att köpa en ny så hade gröningen kunnat stanna i familjen. Gubben behöver en bil om kvällarna när jag jobbar.

Får vänta och se.