Taggar

Ord kan såra. Ord kan skada. Ord kan användas för att bygga upp eller bryta ner. Ord kan sägas i all välmening men ändå göra ont.

Just nu har jag taggar i mitt hjärta. Jag kunde inte tolka om orden sas på ett negativt sätt eller inte. Men ont gjorde de och sitter djupt inbäddade.

Sanning i orden fanns det inte. Tolkningen som hon gjort baserades inte på verkligheten utan på antaganden.

Har under flera dagar ändå gått och funderat på om det fanns någon sanning i orden. Ingen rök utan eld sägs det ju. Har rannsakat och överanalyserat. Kommer fram till att orden som kastades i mitt ansikte saknar sanning.

Inte gör det mindre ont. Inte låter jag mitt sinne påverkas mindre för det.

Ena stunden tänker jag:
"Visst, du har rätt. Därför ändrar jag mig omedelbart. Mitt beteende ska inte upprepas."

Nästa:
"Jag skiter väl i vad du tror. Du lever inte i min verklighet och har ingen aning."

För att sedan tänka:
"Jag struntar i allt. Då får hon se att hon har fel."

NEJ!! Varför ska jag böja mig för vad andra tror är rätt? De lever inte mitt liv. De vet inte hur det faktiskt är.

Skulle vilja slita ut tagarna och blodiga kasta dem framför hennes fötter och skrika:
- DU HAR FEL OCH DINA ORD SÅRADE MIG.

Men jag sitter här. Snäll och tyst. Låter hennes taggar tränga djupare och min tro på mig själv och min kunskap rinner ur mig.

Snälla gå i mina skor några mil innan du har åsikt om mina handlingar.