Jag har fått lära känna många underbara människor genom föreningen Attention. Personer som faktiskt förstår. För hur det än är så kan inte riktigt förstå om man inte är i samma situation själv.
Efter 20 år tillsammans med personer med ADHD så tycker jag att jag ändå inte förstår.
En fantastisk kvinna som jag fått lov att lära känna är Jenny Ström. Förutom att själv ha diagnoser så har hennes barn det också. Jenny är helt otrolig och hon fascinerar mig varje gång vi ses. http://villavital.se/
Engagerad och är med överallt. Hon syns i tv, radio och tidningar. Helt makalös.
En intervju med Jenny i ett morgonprogram öppnade mina ögon.
På frågan om hur det var att leva med ADHD svarade Jenny:
"Det är som att vakna varje dag och ha ständig influensa och 40 graders feber. Man gör det man måste göra. Man måste tvätta men man måste inte vika tvätten. Vika är ett bör."
De orden öppnade mina ögon.
Om en vuxen kvinna inte bara kan "skärpa sig" och vika tvätten så kan jag inte kräva det av ett barn/ungdom.
Men för att vardagen ska fungera så måste många "bör" bli till "måste". Det är där mitt arbete och min svårhet kommer in.
Jag försöker lära mina ungdomar att man måste göra vissa saker. Maja vill veta varför och böjer sig för fakta medan de andra två blundar med öronen.
Deras "måste" inträffar när tallrikar och glas i rummet börjar lukta. När kläderna ligger i smutshögar osv.
Jag skulle vilja att deras "måste" överensstämde lite mer med mina.
En dag är inte jag där. En dag måste de klara sig själva.
Samhället är inte anpassat till "måste"-människor. Det krävs att man både tvättar, stryker och viker.
Tack för dina fina ord! Kram Jenny
SvaraRadera