Missförstånd

Utvecklingssamtal med Maja brukar aldrig vara något att oroa sig över. Hon gillar skolan och går dit varje dag glad.

Hennes tillgång och svaghet är att hon vill så mycket. Hon vill lära, vill veta och vill ställa upp.

Har försökt få henne att begränsa sig och inte ha så höga krav på sig själv.

Självklart tycker jag det är roligt att hon vill engagera sig men redan i sexan varnade bup för risken att hon bränner ut sig.

När nu mentorn var lite undrande över att Maja senaste tiden varit snäsig och irriterad blev jag förvånad.

Maja argumenterar och står för sin sak men aldrig att hon är elak.

Direkt kom Majas taggar och vi fortsatte försiktigt samtalet.

Plötsligt inser vi vad som är fel. Maja nämner i förbigående att hon inte kan göra något åt sina betyg för om några veckor är det försent. Intagningen till gymnasiet görs ju på höstbetygen.

Stackare! Hon har haft sådan stress på sig själv att få bra betyg eftersom hon missförstått preliminärintagningen.

Ibland tar man för givet att barnen har förstått men det är inte alltid de förstår på samma sätt som du.

Efter att jag förklarat att denna ansökan till gymnasiet är som ett förprov lugnade hon ner sig.

Den stress som många elever känner i nian har Maja lyckats komprimera till en termin.

Hon har känt sådan ilska över vissa ämnen där hon lägger ner mycket arbete men det inte syns i betyget. Allt arbete är meningslöst.

Att jag försöker få henne att inse att det viktiga inte är betygen utan det hon lärt sig som människa hjälper inte. Det viktiga är betygen. Det som visar hur duktig du är är dina betyg.

När vi skiljdes åt log hon. Inte bara med munnen utan även med ögonen.

Jag fick tummen upp av henne och hennes steg verkade lättare.

Tror en stor sten lättat från Majas hjärta.

Hon har en hel termin på sig att förbättra sina möjligheter att komma in på den linjen just hon vill.