Överraskande

Jag har gått och sugit på en karamell ända sedan i fredags. En karamell som jag oroat mig över att den skulle visa sig vara besk men som smakade så otroligt gott.

Nu slut på inlindandet. Ut med språket. 

I fredags var jag och Magda på möte i skolan. Skolpsykologen skulle redogöra för sin uppföljningsutredning.

Jag har oroat mig så över resultatet. Funderat över vad det kunde visa och lekt med olika utvägar.

Förklarat för Magda hur viktigt det är att hon verkligen gör sitt allra bästa på testerna. Att hon kämpar och inte ger upp direkt vid motgång. Att hon visar vilken duktig tjej hon är. Att hon kan om man bara tar hänsyn till hennes svårigheter.

Skolpsykologen började med att betona hur trevligt det var att träffa Magda igen efter 3 år och se vilken otrolig utveckling hon har gjort. Sedan övergick han till att förklara att ofta när man gör denna typen av uppföljning så har resultaten blivit sämre. Ytterligare en gång säger han hur roligt det var att se förändringen på Magda.

Då släppte lite av knuten i min mage men jag vågade inte slappna av.

När han börjar förklara Magdas resultat går det upp för mig att hon INTE gjort som de ofta gör. Hon har INTE presterat sämre på uppföljningen utan höjt sina värden. Ett provresultat var sämre men det uppvägdes av alla de andra.

Arbetsminne var inte bra.

Då förvånar mig Magdas fröken genom att fråga hur exakt arbetsminnesövningen gått till. När vi alla får klart för oss att minnesövningen innehöll siffror samt siffror och boktsäver som skulle upprepas ”försvara” fröken Magda. Hon menar på att Magda har ett väldigt bra arbetsminne om man tar hänsyn till hennes svaghet med siffror och bokstäver.

Blev glatt förvånad.

Precis detta har jag oroat mig över. Att Magdas potential inte ska komma till sin rätt på grund av att övningarna ska spela på hennes svagheter.

Om eleven är synskadad ber du inte denna att se. Om eleven saknar ben ber du dn inte att springa. Men om du har dyslexi och dyskalkyli så ber du eleven komma ihåg siffror och bokstäver.

Mötet som helhet var fantastiskt.

Jag kände trygghet när vi pratade om högstadiet efter sommaren. De pratade om möten med den nya skolan på ett väldigt tidigt skede. De pratade om träff med mentorn i god tid så att Magda fick lära känna och vara trygg. De pratade om tydlig information till de nya lärarna om Magdas svagheter men även hennes styrkor.

Jag kände hur jag slappnade av.

Vi avslutade med att diskutera betyg som Magda nu kommer att få. Vi vet att Magda inte kommer att få ett mattebetyg. Hon uppfyller inte kriterierna för att kunna få ett mattebetyg och det är något som vi försonat oss med.

Hon kommer istället att få hjälp med att stärka det mattetänk hon har. För när det gäller att se mönster så har hon inga problem. Det är helt enkelt siffrorna som inte finns.

Skolan satsar på att stärka Magdas förståelse av siffror även om hon kanske aldrig riktigt fullt ut kommer att verkligen förstå. Redan nu har de arbetspass där de lär Magda använda olika hjälpmedel för att klara av vardagen. Som till exempel använder de mobilen för att räkna.

Magda vet vad saker och ting kostar. Hon vet att hon kan köpa två 1 ½ liters coca cola i affären hemma för 35 kronor. Men hon vet inte om 100-lappen räcker. Hon vet inte hur mycket hon ska ha tillbaka.

Att då kunna ta fram sin mobil och veta hur hon ska räkna ut om pengarna räcker eller inte är en trygghet.

Det är det de ska arbeta med. Ge henne tryggheten att våga. Även om hon inte förstår. Trygghet när hon sedan kommer till en annan affär och inser att där kostar Colan inte 35 kronor.

Idag finns så väldigt mycket hjälpmedel och vi ska försöka plocka in så mycket som möjligt för att hjälpa Magda att förstå.

Appar i mobiltelefon och Ipad, dataprogram den dag Magda har dator igen (bröt sönder sin dator i bråk med Maja) och andra sätt för att komma ihåg och förstå.

För oss är det bara ekonomin som bromsar. Men jag ska hjälpa henne så mycket jag kan.

Tänk att en karamell som jag trodde skulle bli så besk och sur blev så söt och god.