Jag gav upp

-Jag tänker göra saker men när jag ska börja så har du redan gjort det. Du låter ju oss aldrig få göra det.

Så lät Max svar på frågan varför de aldrig hjälpte till med saker i hemmet.

-Sluta du så ska du se att de tillslut börjar hjälpa till.

Var rådet jag fick av många.

-Funkar inte i mitt hem, svarade jag. Men tänkte att jag skulle ge det ett försök till.

Så jag slutade städa toa och badrum, vika tvätt.

Gubben tog tillslut tag i gästtoa nere. Tog honom 5 timmar att städa en toa på 80*180 cm.

Det tog så lång tid, inte pågrund av smuts utan, pågrund av att man inte hinner städa så mycket under reklamavbrotten.

Badrummet lovade gubben flera dagar städa men han kom aldrig till skott och ingen annan såg sig manad.

Igår fick jag nog.

När mitt val stod mellan att kissa ute bakom garaget eller knacka på hos grannen så var måttet rågat.

Så äcklig som badrummet var kände jag att nu fick det vara nog.

Jag skurade badrummet från tak till golv och kände mig fruktansvärt smutsig efteråt.

Det var snuskigt, äckligt och fruktansvärt.

Men nu kan jag gå in i badrummet igen. Nu kan jag öppna dörren utan att riskera att möta ett bakteriemonster.

Så vem plågades mest. Jo, jag.

Ingen annan reagerade över att papperskorgen var full när de kastade tops som istället hamnade på golvet.
Ingen såg smutsen längs väggarna.Hår, damm och annat urk.
Ingen reagerade över alla tomma flaskor och burkar i duschen.
Ingen reagerade över alla slöa rakblad. I duschen, på handfatet, på fönsterkarmen och på golvet.
Ingen såg att handukar och badlakan inte fylldes på i lådan.

Så vad vann jag genom att låta bli?

Onda knän och värkande armar efter ordentlig skrubbning.

Och ingen har ens märkt att det går att andas utan gasmask i badrummet.