Tom

Jag känner mig alldeles tom.

Vill kämpa. Vill skrika. Vill banka och sparka.

Men tomheten är förlamande.

Jag ger upp. Jag kapitulerar och erkänner mig besegrad. Jag orkar inte kämpa mer.

Var hittar jag ny kraft?

Ringde skolpsykologen och klagade på beslutet men den orken som jag uppmanade för att orka lyfta luren kunde jag haft till annat.

Svammel om direktiv och att de begick tjänstefel om de inte gjorde som politikerna krävde.

- Då menar du att Magda offras? Det är en människa det handlar om.
- Ja, det är jag fullt medveten om.

Magda anses vara den som behöver minst stöd av alla som är i behov.

Han erkände att tyvärr är det barnen med npf som blir drabbade.

-Men mötet vi hade för några veckor sedan där ni pratade om vikten av att Magda får rätt stöd?
- Vi har fått de har direktiven ....

BLABLABLA!!!!

Så en 13-tjej med adhd, dyslexi, dyskalkyli och självskadebeteende kastar vi till lejonen.

Hon är inte värd att få en utbildning och en framtid.

Och jag som alltid höjt vår skola och kommun till skyarna. Fy fan!