Uppmuntran

-Jag förstår inte hur du orkar med allt. Du är verkligen beundransvärd, säger damen från Majblomman.

Kommer på mig själv att sitta och förminska mig själv. Äsch, jag tar en dag i taget och så vidare. Men så tänker jag:

"Nej, ta till dig av hennes ord. Din insats är viktig. Du är viktig."

Vårt samtal fortsätter och jag känner mig mer bekväm i hennes närvaro. Hon är en kvinna som jag sett upp till under många år eftersom jag i barndomen var kompis med hennes dotter. Jag visste att hon om någon förstår hur det är att "vårda" en anhörig eftersom hon själv hade den rollen.

Så jag öppnar mig och berättar hur orolig jag är för att inte orka. Rädslan för att inte räcka till. Att jag anser mig själv inte göra tillräckligt och att jag ångrar att jag inte gjort mer. Min litenhet i allt.

- Var rädd om dig, säger damen och kramar om mig.

Kvar lämnar hon ett kuvert med en uppmuntran. Ett litet bidrag som ska förgylla vår dag.