Att inte se

Något som jag fascineras av är förmågan att, vad ska jag kalla det, inte se.

Hur gör man när man låter bli att se saker? Hur gör man för att inte påverkas av det runt omkring.

Under många år irriterade det mig och jag plockade undan. Bad om förklaringar varför jag såg men inte de. Men sedan insåg jag att jag helt enkelt saknar en förmåga som de har.

Jag däremot ser. Kanske för mycket. Jag ser, registrerar och minns.

-Var finns tejpen?
-Vänta, säger jag och letar i minnet.

Det är intressant hur de kan gå omkring utan att se.

Strumporna som legat på golvet i flera dagar.

Mjölken som hälls ut på bordet.

Gubben är ingen slarvig tonåring som:

-Pallar inte.
-Åh, vad du tjatar.
-Det spelar väl ingen roll när jag plockar undan.

Men han låter så.

Tänk om jag kunde sitta i soffan en hel kväll utan att tänka på allt som behöver göras. Hänger upp tvätten i pausen. Byter toarulle och hänger upp handduken som "råkat" ramla ner.

Förklaringen är inte manligt och kvinnligt för vi har feminin majoritet i familjen.

Är det så att den dagen man blir hustru och mamma så trycks egenskapen "hushållerska" igång?

Ibland skulle jag också vilja att inte se.