Jag är INTE för mediciner ur den synvinkeln att man bara stoppar i sig för att det ska göras.
Jag är INTE för mediciner som undergörare. Finns annan lösning är den att föredra.
Jag ÄR för mediciner när de kan bota eller understödja en ohälsa som ger problem i livet.
Jag har inte ur det blå börjat stoppa "knark" i mina barn.
Deras ADHD var inget som en dag plötsligt fanns när de vaknade.
Vi sökte inte vård efter tre dagar med "symtom".
När det gäller Max kämpade vi från han var fyra år fram tills den dagen han 9 år gammal slagit ner mig och försökte strypa mig.
Då insåg vi att han behövde mer hjälp än vad vi som föräldrar kunde ge.
Medicin var inte en självklarhet utan övervägdes noga.
Jag har försökt allt. Nämn det och jag har testat. Under dessa 15 år som jag levt med vissheten om att mina barn har problem som jag måste bota/lindra har jag prövat och kämpat.
Otaliga är de dieter, hälsokostpreparat, belöningslistor, schema och annat "icke medicinskt" som jag kämpat med.
Mängder av pengar har lagts på allt från IQ till kuddar med högtalare. Allt för att hjälpa mina barn.
Rad upp och och rad ner. Sida efter sida har jag läst. Sökt information om hur jag kan ge dem det de behöver.
Nu vill bup att vi testar Strattera på Magda. Det är inget jag gör med glatt hjärta. Jag är inte dum. Jag har också läst. Jag har också hört. Men min lilla gumma mår inte bra. Hennes liv är en kamp. Att inte ge henne möjligheten till att få ett bra liv anser jag är barnmisshandel. Just nu är Strattera det som kanske kan ge henne det hon saknar för att bli hel.
För när en 13-åring, i skolarbete, ska ta ett foto på vad hon vill bli i framtiden tar en bild på en ödslig snöig gata och en dimmig himmel med bildtexten:
"Jag vill bli fri. Fri från mina problem." då vrids kniven om i hjärtat.
Så vi testar Strattera men jag har koll. Stenkoll.
http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Allmanhet/Lakemedel/Nya-lakemedel/Strattera-atomoxetin/
http://mobil.aftonbladet.se/partner/wwwredirect/halsa/nyheter/article10804208.ab
Trodde först jag trampat på en ond tå med min fråga om du provat det där kosttipset som sas vara "undergörande"... Jag VET ju att du har provat allt mellan himmel och jord. <3
SvaraRaderaHur går det för Magda och Strattera? Finns det ett litet hål eller dörr i muren så hon kan bli så fri som hon önskar? <3
Nej, det var inte din fråga. :D Det kommer olika kommentarer från många håll angående både diagnoser och medicinering.
RaderaVissa verkar tro att adhd är lite myror i brallan och spring i benen och att lata föräldar inte orkar fostra utan trycker i ungarna knark som man lättvindigt fått utskrivet.
Kände bara: Nu räcker det.
Om de bara förstod att alla är olika. Några räcker det med struktur och schema. Några blir bättre av IQ. Några reagerar positivt på laktos/gluten/sockerfri kost. Vissa har "förmånen" att bosätta sig på landet utan stress och krav.
Och några måste medicinera. Kanske en period, kanske hela livet.
Jag respektera att andra gör sina val och mår bra av det. Men anser då också att det borde vara ömsesidigt.
Jag ber Jehova varje dag om styrka för mig att orka, lindring för mina kära men jag vet också att Gud aldrig ger en människa mer än vad hon kan uthärda.
Gud gav oss hoppet men också en hjärna som med all kunskap kan hitta svaret på problemen.
Magda har klarat två dagar i skolan med endast Strattera. Hon är ibland trött men fixar det.
Hon gick själv in i en provhytt och provade byxor. Med lite knuff fixade hon toalettbesök på café utan stora skälvan.
Vi pratar mycket om hur hon känner det. Både fysiskt och psykiskt.
Verkar gå åt rätt håll.
Än varken bra eller dålig feedback från skolan. Får gå några dagar till.
Kram
Jotack - andra "vet" ju alltid hur andra barn ska fostras och hållas ;) Det fick vi också erfara med Prinsungen.
RaderaAtt ha förtröstan är svårt, det innebär att tro utan att ha 100% bevis. Och tro kan försätta berg :)
Även om Magda är tröttare än vanligt så låter det aningen aningen aningen hoppfullt med dessa små saker som hon fixat mot tidigare :D
Om jag kunnat skulle jag öppna upp i muren så hon fick bli fri... Men jag kan bara vara ett öra för hennes mamma som är den som hugger hål, slänger sten, bräcker betong i sin kamp att få ett hål.
Kram!!