Magdas trötthet

Magdas fröken ringde idag och sa att Magda inte mådde bra. Hon mådde illa och ville att jag skulle hämta henne.

Hon hade sovit större delen av kvällen igår. Maja hade fått tvinga i henne mat.

Det var svårt att få henne att stiga upp i morse. Var väldigt seg men kom till skolan i tid. Tänkte att det är ju fredag så inte konstigt att hon är trött. Veckan tar på krafterna.

Visst fanns tankarna på medicinen i bakhuvudet. Men vill inte skylla allt på den.

Jag hämtade hem Magda. Vi åt varsin macka och sedan gick hon och la sig.

Var inne flera gånger och kollade till henne. Ibland tog det riktigt lång tid innan hon reagerade. Jag fick ta i hårt och kalla på henne flera gånger.

Hon verkade så långt borta.

Försökte få henne att vara vaken. Kom med vatten, erbjöd glass och prata.

Hon ville bara sova.

Frågade henne hur hon mådde. Om hon hade ont någonstans men hon var bara trött. Jättetrött.

Går in på http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20050629000046&DocTypeID=3 och lusläser biverkningar. Och gissa vad jag hittar:

Illamående, kräkningar och somnolens kan inträffa hos ungefär 10-11 % av patienterna, särskilt under den första månaden. Emellertid var dessa biverkningar vanligtvis milda till måttliga och övergående och resulterade inte i något större antal terapiavbrott (≤0,5 %).

Ja, det har jag läst. Illamående, kräkningar hade jag reagerat över men somnolens hade jag bara skummat utan att tänka mer på det. Somnolens? Vad är det?

Somnolens innebär sömnighet, sjuklig trötthet. Beror på en skada i det retikulära systemet i storhjärnan och hjärnstammen som styr vakenhet.

Det är svårt att läsa Fass och ändå har jag erfarenhet och kunskap i bagaget. Lätt att missa något. Att inte förstå eller tro sig förstå men i själva verket inte riktigt hänga med.

Det positiva i texten är orden:

särskilt under den första månaden

De flesta biverkningarna är enligt Bup övergående och de vill att vi härdar ut.

I morgon åker jag och tjejerna till Malmö. Det blir en tuff dag för Magda. Vi ska shoppa, luncha, titta på Tuthankamun-utställningen, fika, shoppa lite till och äta middag innan vi åker hem med tåget igen.

Inbillar mig att det bästa är att försöka hålla henne vaken och aktiv. Lura hjärnan lite. 

Härda ut. Hoppas på lindring. Att medicinen ger mer positivt än negativt.