NU!!!

Det finns så mycket i våra mänskliga liv som gör ont.

Några har förmågan att borsta på axlarna och gå vidare. Andra försöker stoppa undan det onda. Gömma det långt, djupt inne. Inbilla sig själv att glömt är borta.

Skelett i garderoben är ingen lösning.

Jag har, även om jag inte vill, skelett i min inre garderob. Jag har saker, en del väldigt jobbiga, som jag stoppat undan i mitt inre.

Upplevelser, känslor, orättvisor.

Ibland har jag ansett att jag har mig själv att skylla. Borde insett, borde förstått, borde lärt mig. Ibland har skammen gjort att jag tryckt skeletten ännu längre in i garderoben. Aldrig säga något. Glömma bort.

Jag har haft det lättare att klistra på ett leende och skratta än att ta tag i det där som gjort ont. 

Hur det än är så är det allra bästa att kavla upp ärmarna och bearbeta allt det där jobbiga. 

Har bestämt mig för att nu är det dags att gå vidare. Livet är här och nu.

Jag vägrar vara arg längre. Jag vägrar undertrycka mina känslor. 

Ilskan har alltför länge hållit mig i ett förlamande grepp. Genomsyrat mitt sinne och dragit mig med i sin ruttenhet.

Jag har rätt att känna. Jag har rätt att tycka, sparka och skrika. Jag har rätt att slå näven i bordet och säga:

-STOPP!! NEJ!!!!

Jag vägrar att vara arg längre. Jag är stark och stolt över den jag är. Jag tänker inte längre låta era åsikter påverka mig. Jag klarar mitt liv utan er negativa påverkan.

Jag kan gå själv. Med spikrak rygg och utan skelett i garderoben.

Vill du inte acceptera mig så:

ADJÖ!!!!