Äntligen, dyskalkyliremiss ska skickas

Jag började för mer än ett år sedan att tjata på skolan om en dyskalkyliutredning. Strax efter Magdas dyslexiutredning var klar började jag att påpeka för skolan att det inte stod rätt till med Magdas mattekunskaper.

När man är 11 är gammal ska man kunna räkna mer än de allra enklaste sakerna.

Det har hela tiden sagts att Magdas adhd är orsaken till problemen. Att det är Magdas dyslexi som är orsaken. Har till viss del köpt deras resonemang men ändå inte varit nöjd.

Jag har köpt olika häften med räkneuppgifter lämpliga för barn från 6-7 års ålder och det har Magda inte fixat. Vi har tjatat och tragglat tiokompisar, multiplikationstabellen och andra matematiska övingar. Jag har lagt dyra pengar på olika datorprogram om matte. Allt för att hjälpa.

Alla kan inte vara mattegenier men att klara av de uppgifter som skolan kräver är ett minimum.

Skolan började prata om särskolematte under högstadiet. Jag fortsatte att tjata om dyskalkyliutredning.

-Det finns ingen som gör sådan utredning i Skåne.

-Vi kan sätta den diagnosen själva med hjälp av elevhälsan.

Det är olika alternativ som skolan/skolpsykologen kommit med.

Vid mötet vi hade sist fick jag frågan om jag ansåg det viktigt att Magda fick ytterligare en diagnos och jag förklarade att det gjorde jag.

Skolan får prata hur mycket de vill om att alla barns behov ska tillgodoses och att diagnos inte ska vara ett krav. Men det köper jag inte. När det står inför valet om hjälp till ett barn med diagnos och barn utan diagnos så offras barnet utan diagnos.

I framtiden är livet betydligt mycket enklare om du har papper på att du har svårigheter. Det öppnas dörrar för dig på ett helt annat sätt än om folk bara anser att du är obildbar eller lat.

Idag, en månad efter vårt möte, ringer skolpsykologen och berättar att de diskuterat Magda inom elevhälsan och kommit fram till att de saknas kompetens till att ge henne en dyskalkylidiagnos. Nu har de bestämt att en remiss ska skickas till Ängelholm.

- Dröjer det för länge så får du ringa till logopeden men du ska veta att det är sex månaders väntetid. Minst, säger skolpsykologen.

Jag blev både glad och arg.

Glad över att de äntligen tog tag i saken. Arg över att det ska behöva ta sådan tid.

Det jag fasade över kommer att inträffa.

Magda kommer att hinna börja på högstadiet utan dyskalkylidiagnos. Utan att de nya lärarna exakt vet vilka som är hennes styrkor och svagheter.

Jag är så rädd för att hon helt enkelt ska ge upp.

Att börja högstadiet är en tuff sak. Att börja högstadiet i en ny skola på ny ort med nya lärare och klasskamrater är en ännu tuffare situation. Att då ha adhd, dyslexi och vänta på en dyskalkyliutredning är ännu värre.

Hoppas så att Magda är stark nog att fortsätta kämpa.