Tömd

Skulle samla energi under förmiddagen. Skulle fylla på det uttömda sinnet. Istället blev det långa samtal med skola och bup. Långa, energisugande och nödvändiga.

Vi har en situation som just nu känns övermäktig. Jag känner mig otillräcklig som mamma.

Att hela tiden gå på dynamit är tufft.

Försöker sova trettio minuter innan monstret kommer hem. Innan matlagning och jobb.

Varför ett steg fram och tre bak? Varför måste det hela tiden vara en kamp?

För min skull, för monstrets skull och för familjens skull måste det till lite förändringar. Vi måste överleva.