Tur i otur

Hade jag inte haft så ont så hade jag skrattar åt eländet.

Satt i soffan med gubben och drack kaffe framför dumburken. På tv:n malde samma program som han alltid tittar på.

• Bygga om bilar
• Bygga om vapen
• Förrådsinköp via auktion
• Guldletande till lands eller havs

Samma program varje kväll. Inget bildande bara "bugafylla".

Jag hade boken i knät och läste så länge som solen gav mig ljus. 

Lampan i taket ska vara släckt eftersom det blänker i tv:n. Egentligen är nog anledningen att mörkret underlättar. Tycker gubben istället ska svälja sin noja och erkänna att han behöver glasögon.

Så när det blev mörkt satt jag där och bara satt. Orkade inte ta hand om plåten efter fläskpannkakan. Den fick stå i vatten. (och står kvar ännu)

Plötsligt ringde Magda och ville att jag skulle hämta henne.

Tar på stövlarna så jag ska slippa knyta skorna.

Går ut genom dörren och tar första trappsteget.

Sedan går det snabbt.

När jag ska ta andra steget får jag inte med mig benet utan fastnar och fäller mig själv.

Jag föll som en fura.

Slog inte i trappan, studsade inte ens. Jag bara föll raklång.

Lyckades inte ens få upp armarna för att ta emot mig. De fastnade under mig istället.

På något sätt har jag i luften vridit mig lite eftersom mest smäll har högersidan fått.  Höger, som om jag inte redan hade tillräckligt ont i höger axel.

Idag känner jag mig helt mörbultad. Som om jag sprungit in i en vägg.

När jag blundar ser jag mig ramla från trappan. Kunde gått värre. Kunde brutit något. Kunde slagit i huvudet. 

Tur vår stentrappa bara är fem trappsteg hög.