Varför är vissa människor så snabba med att döma?

Det finns vissa personer som jag försöker undvika. De får mig att må dåligt psykiskt och drar ner mig. Idag råkade jag träffa en sådan.

- Hej, det var längesen.
- Hej! Ja, verkligen.
- Vad du har gått upp i vikt. Det är nog dags att tänka på vad du stoppar i dig.
(Är det verkligen det första som du säger till mig?)
- Jag har problem med min ämnesomsättning. Varje gång läkarna ändrar min medicin så går jag upp.
- Äsch, det är väl inget att skylla på. Sluta äta skräp.
- Jag äter ingen skärp.
- Det måste du göra. Du får väl följa med din gubbe o träna. Var inte han sån som tränade mycket. Lyfte skrot och så. Det hade varit bra för dig.
- Jag får faktiskt inte lyfta några vikter. Läkaren har sagt åt mig att promenader och vardagsmotionen är tillräcklig.
- Du snackar. Med ditt viktproblem så borde du bo i träningslokalen. Ingen har väl dött av att träna.
- Jag får egentligen inte ens lyfta en mjölkkartong. 
- Vad är det för skitsnack? Du är ju hälsan själv. Det inte ut som om det är något fel på dig. Förutom att du är fet då.

Jag dog. Jag lovar. Mitt självförtroende sjönk genom asfalten. Från att ha accepterat att jag ser ut så här (Jag har sedan jag började med Levaxinen igen i höstas gått från 42 till 46 i byxor. So what? Bara att acceptera situationen.) till att känna mig som Heffaklumpen.

Den här människan vet ingenting om mig. Hon har ingen aning om vad jag kämpar med. Hon ser inte värken i min kropp. Hon ser inte hur dåligt jag mår. Hon vet inte hur jag tvingar i mig mat för att komma upp i en daglig ranson av 1300 kalorier. Men ändå kommer hon med sina förutfattade meningar. Ändå bryter hon ner.

När jag vänder mig om och går tänker jag.

"Nej, hon ska inte få mig att må dåligt. Hon är inte värd det. Du vet, Lotta,  du vet. Dina nära, de som betyder något, de vet. De ser." 

Men det gör ont. Varför är vissa människor så snabba till att döma?