Sidor

onsdag 11 september 2013

Disktrasa

Känner mig som en urvriden disktrasa.

Strax efter 6 i morse började min övertalningskampanj att utedag är toppen. En exkursion med klassen är så trevligt. Att NO-läraren är så snäll. Att biologi är att roligt ämne. Ett ämne där Magda har möjlighet att istället för bara göra prov verkligen visa vad hon kan. Att stanna hemma inte var ett alternativ.

Fram till 7.30 höll jag på så.

Med inslag av att vädret (regn) inte heller var en giltlig orsak till att stanna hemma från skolan.

Samtidigt lyckades jag trolla fram en fika ur ett väldigt tomt kylskåp. Gubben hade glömt att jag bett honom ordna matsäck till Magdas utedag. Eller så hade han inte hört det. (Ibland undrar jag varför jag överhuvudtaget försöker kommunicera med min man. Han lyssnar ju ändå inte. Eller så glömmer han.)

När jag fick tag i honom visade det sig att jag hade rätt. 1 - Han visste inte om något om någon fika. 2- Han hade nog inte hört eller så hade han glömt.

Som försvar ansåg han att Magda själv kunnat fixa det.

-Med vilka pengar? undrade jag eftersom Magda varken har veckopeng eller månadspeng.

-Hon kunde ju sagt det innan klockan var 21 och affären var stängd.

Om en vuxen man inte kommer ihåg hur menar han då att en 14-åring med fler diagnoser än han ska komma ihåg.

Bet mig i tungan men hade tänkt säga:

-AHA, du visste om det igår. Du kunde ju ringt mig. Hur många gånger tidigare har jag inte kört inom till nattöppna macken påväg hem från jobbet?

Men jag sa inget. Kändes meningslöst.

- Jag tänker inte ta på mig de fula jävla regnkläderna. Gummistövlarna trycker. Fan vad fult.

Uppmuntra, vara positiv.

Lyckades smyga ner både regnbyxor och en påse med fleecejacka i väskan. Några mackor faktiskt med pålägg. Hittade tre skinkskivor som gubben lämnar kvar. Tur att grannen kommit med plommon. Stal lite saft från Max.

Blev tillslut en okej fika.

Efter ytterligare en halvtimme lyckades jag få på Magda regnjacka, gummistövlar och med världens suraste min satt hon i bilen.

När vi promenerar den sista biten mot assistenten så ändras hennes kroppshållning och skitungen ler och skrattar. Medicinen börjar verka.

Går helt obehindrat igenom grinden och försvinner bort med en kompis.

Själv känner jag mig som en urvriden disktrasa. Jag äe helt slut både fysiskt och mentalt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar