"Att förlora ansiktet"

Läser "Om de bara kunde skärpa sig! Barn och ungdomar med DAMP/MBD, AD/HD och Tourettes syndrom" av Lisbeth Iglum. Stöter på begreppet "Att förlora ansiktet" och häpnar. När jag läser hennes förklaring inser jag att många "utbrott" kunnat undvikas om man bara tänkt lite längre.

Uttrycket "förlora ansiktet" använder författaren här som en bild i samband med arbetet med "svåra" elever och svåra situationer. Det som kan upplevas som en överreaktion från eleven kan vara hans eller hennes sätt att hantera eller dölja en sårad stolthet.

Tänker man på detta när man ska lära eller tillrättavisa en elev. Gör man det inför publik eller avvaktar man tills det finns tillfälle att ta personen ensam?

Lisbeth Iglum använder flera gånger tanken att behandla andra så som hur man själv skulle vilja bli behandlad.

Är det rätt att konfrontera eleven framför kompisar? Tänk dig in i personens situation. Hade inte ett personligt samtal varit bättre?

Väldigt många lärare arbetar redan på detta sättet men det finns fortfarande lärare som inte ser bortom det som kan anses vara fräckhet, lathet, slarv, ointresse och ser att det finns en elev med en eller flera funktionsnedsättningar.

Som regel leder det till ett bråk om man försöker tvinga en elev till något den har svårt för då andra, som eleven tycker sig behöva försvara sin status eller position inför, finns i närheten.

Det kan handla om killen i rollen som tuffing, tjejen som inte lärt sig klockan eller knyta skosnöre eller eleven som aldrig lärt sig läsa.

Att istället tillsammans med eleven identifiera problemet, hitta en lösning och fokusera på att se elevens behov är en bättre lösning. Då kan elev stärkas i sin situation och behöver inte "förlora ansiktet" och anta en försvarsposition.

Det kräver en kunnig, lyhörd och framförallt intresserad lärare. Alltså behövs kunskap, kunskap och åter kunskap. Tyvärr är det också så i dagens skola att inte enbart kunskap räcker. Resurserna är små och ibland kan en lärare vilja men saknar rätt förutsättningar för att nå ända fram.

Absolut inte allt kräver pengar utan många av dessa situationerna kan enkelt lösas genom dialog och kreativitet.