Kniv och gaffel

Jag har legat i sängen hela dagen. Nja, jag lämnade den för frukost och toalettbesök. Annars har det varit ryggläge.

Efter duschen i morse och insikten om att jag inte klarade av att klä på mig tröjan själv tog knäcken på mig.

Att behöva be gubben ta på mig tröjan kändes jobbigt.

Jag förlorade makten över mig själv.

Det har alltid varit jag som varit tvungen att ta hand om allt och se till att dagarna har fungerat.

Att nu inte kunna klä på mig själv var ett hårt slag mot mitt ego.

Men efter lite fundering så insåg jag att det inte är så hemskt. Egentligen.

Vem är jag att beklaga mig över att inte kunna göra vissa saker? Det finns de som kommer över värre hinder.

Jag måste acceptera detta. Jag måste hitta lösningar på detta.

Så gubben fick ta hand om hemmet. Vilket innebar kvällsposten, leverans till dansföreställningen som jag fick dissa, frukostfix.

Men sedan tog det stopp.

Därefter satt han i soffan framför tv:n till det var dags att åka på kalas klockan 17.

Ingen tvättstuga, ingen städning, inget plock.

Varför ser han inte allt som måste göras?

Medan gubben och Maja åkte på kalas trodde jag att Max eller Magda kunde fixa mat men ingen tog tag i det.

Som tur är hittade gubben en påse med pyttipanna i frysen och fixade mat.

Jag äter visserligen inte sådant men anser mig inte vara i en situation där jag kan klaga över vad jag får.

Så jag åt.

Men mitt dilemma var besticken han gav mig.

Hur sjutton äter man med enbart gaffel? Jag är inte människa att lyckas få maten upp på gaffeln utan att knuffa på med tummen.

Nu sitter gubben framför tv:n igen och jag ligger här i sängen.

Fy, vad tråkigt det är. Kan inte koncentrera mig. Byter mellan böcker men får inte ro.