Att Magda har problem med matematiken är det ingen tvekan om. Att Magda har dyskalkyli är det ingen tvekan om. Att Magda har specifika matematiska svårigheter är det ingen tvekan om.
Det alla tvekar om är vem som ska skriva på diagnosen. Vem som ska ta ansvar så att allt blir korrekt.
Magdas problem uppmärksammades tidigt.
I ett protokoll från ett möte i skolan 2007 skriver skolpsykologen:
"Ett stort bekymmer är det låga värdet på deltest aritmetik, svårigheterna i ämnet matematik är också enligt berörda lärare mycket påtagligt. ... Magdas arbetsminne, där finns det fortfarande påfallande stora funktionsbrister."
2007!
I år skriver vi 2014.
7 år har försvunnit och vi har ännu inte kommit tillrätta med Magdas svårigheter.
7 års kamp. 7 års misslyckande. 7 år av att känna sig värdelös.7 år av att känna att ingen lyssnar.
Ända sedan Magdas utredning av dyslexi blev klar sensommaren 2010 har jag begärt att även en dyskalkyliutredning skulle göras. Jag har fått alla möjliga undanflykter med att den utredningen inte finns till att den utredningen får man bekosta själv.
Jag tog reda på fakta och det visade sig att det visst fanns. Problemet var väl snarare, som så ofta, pengar.
I ett dokument om dyslexi och utredning daterad 2011-05-23 stod följande att läsa:
"Dyskalkyli kännetecknas liksom dyslexi av specifika svårigheter inom vissa fält, i detta fall när det gäller matematik. Dyskalkyli är när man har specifika matematiksvårigheter som inte beror på psykisk utvecklingsstörning eller bristande skolgång.
Flertalet med dyskalkyli har svårigheter att utföra olika typer av matematiska beräkningar. Kunskapsläget i Sverige är tudelat och erfarenheterna i Skåne
är begränsat. Från och med år 2011 kommer en av Region Skånes logopedmottagning erbjuda dyskalkylibedömningar och det är viktigt att invänta erfarenheter och behov för denna grupp innan en eventuell överenskommelse tas mellan Region Skåne och Kommunförbundet Skåne"
http://www.skane.se/Public/HAB/1-Funktion/dyslexi/overenskommelse.pdf
Dåvarande skola gjorde själva Adler-testerna och kom fram till att Magda hade utan tvekan dyskalkyli med specifika matematiska svårigheter. Men frågan kvarstod för mig. Vem skriver på diagnosen? Okej att tester är gjorda men någon med kunskap och auktoritet måste skriva under ett diagnospapper.
Jag är ingen diagnosjägare. Jag vet bara att det faktiskt, oavsett vad alla säger, behövs ett papper på dina funktionsnedsättningar för att du ska ha en möjlighet att få hjälp.
Våren 2013 bestämmer sig så skolpsykologen för att han inte har kompetensen att skriva under utredningen utan en remiss skickas till den utredande läkaren. Som nu huxflux existerar. En enda läkare i hela Skåne gör dyskalkyli-utredning.
I maj landar Magdas remiss på hans bord och med vändande post kommer den tillbaka.
Tyvärr slutar den ende utredande läkaren i Skåne och det finns därför ingen som kan ta hand om Magda.
Så stod vi i Limbo igen. Rasade ner för att snabbt vända upp igen. Men om han slutar måste någon annan ta vid.
Frågor men inga svar. Ingen vet. Hänvisas än hit och än dit.
Tillslut får jag så reda på att Region Skåne inte anser att dyskalkyli är en diagnos som de behöver upphandla utan landstinget kastar tillbaka bollen till kommunen. Det är nu upp till varje enskild kommun hur de ska göra. Upphandla själva?
Nu faller alltså diagnosansvaret på skolpsykologen som bara månader innan hade erkänt sin okunskap och inte ville skriva under utredningsmaterialet. Har hans kunskap plötsligt växt?
Just nu står det och väger om Magdas gamla Adler-utredning räcker som underlag eller om skolpsykologen vill att dessa testen görs om igen.
Nya månader av väntan och sedan månader av utredning och sedan har ytterligare läsår försvunnit.
Det går långsamt, det mal långsamt.
Vad som händer efter detta ska bli intressant att se.
Björn Adler, mannen som alla pratar om, mannen vars arbete används för att göra utredningar, även utbildar pedagoger,psykologer och logopeder.
Om han utbildar borde det finnas någon med kompetens. Eller? Resonerar jag konstigt?
Björn Adler har faktiskt mottagning i Malmö. Här i Skåne. Och gör utredningar för inte bara dem med dyskalkyli utan även "ADHD/ADD, Asperger, dyslexi, dysgrafi och annat komplicerat lärande där eleven har problem med flera kognitiva byggstenar som arbetsminne och koncentration, minne , perception och spatial förmåga men även språk och förståelse."
http://www.dyskalkyli.nu/dyskalkyli%20-%20utredning.htm
För mig är detta otroligt äckligt att läsa. De beskriver praktiskt taget min dotter i förklaringen av vad de gör.
Varför har inte mitt barn skickats till denna mannen redan när de insåg att allt inte stod rätt till? Varför tog inte vård och skola mig på allvar trots att första basutredning från maj -05 visar att Magda har väldiga problem med mycket?
Inser du som läser? Ser du?
Redan 2005 när Magda var 5 1/2 år gammal var en utredning gjord som visade på att flickan hade stora problem med mycket. Inte bara inlärning.
Det gör mig ont. Det gör mig mycket ont. Jag har försökt. Jag har bett, jag har önskat, jag har krävt, jag har givit upp och jag har rest mig igen.
Kan ingen ta tag i hela Magda? Kan ingen hjälpa hela människan? Kan ingen se att det är en resurs som kastas bort? Kan ingen se att det är ett liv som slösas? Kunskap som förringas?
Jag har nu en 14-årig tjej som mår mycket dåligt. På senaste tiden har hon bivit allt mer deprimerad. Som ger upp mer och mer. En skoldag är oerhört ansträngande och hon mår dåligt varje kväll inför nästa skoldag. Ont i magen, nervös och orkeslös.
Läxor blir inte gjorda eftersom orken inte finns hos henne. Ingen ork, ingen motivation. Jag försöker hjälpa men det är svårt att motivera någon som har givit upp.
Igår satt hon och grät över niornas gymnasieval.
- Snart ska jag välja, mamma. Vad ska jag välja? Vad kan jag göra? Vilken skola kan hjälpa mig? Jag kommer aldrig få ett jobb. Ingen vill ha mig.
Hade jag haft pengar själv hade det faktiskt inte varit ett bekymmer. Jag hade kunnat betala utredningen själv. Jag hade kunnat betala personer att hjälpa Magda på rätt sätt.
Skolan idag gör vad de kan men det går långsamt. Riktigt långsamt.
- Vi arbetar med Magda som om hon har dyskalkyli, säger specialläraren i matematik.
Jag är oerhört tacksam för allt som skolan gör för Magda. Jag är oerhört tacksam för allt de försöker.
Men det räcker inte. Det är inte tillräckligt.
Jag nöjer mig inte med att de "pyser" vissa delar av kunskapskraven för att mitt barn ska få ett E så att skolan ser bra ut i statistiken. Jag nöjer mig bara med att mitt barn får den kunskap som hon behöver för att klara sig vidare. För att inte halka efter i nästa nivå i skolan. Jag nöjer mig med att min dotter får rätt hjälp för att kunna bli en tillgång i vårt samhälle.
Men vem är lilla jag i detta slag? Vem är jag i denna strid? Visserligen var David liten och fick Goliat på fall men jag har varken sten, slangbella eller Gud på min sida.
Jag vill bara att min älskade dotter får lov att använda sin potential. Att hon får lov att bli hela den människa som hon kan bli.
Jag vill att hon leende ska kunna säga:
- Jag kan! Jag förstår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar