Här har jag en stor och stark karl i huset, till och med två om jag räknar med Max som karl. Men till vilken nytta?
Gubben åker hellre till träningslokalen och lyfter skrot än välter soffan och sätter tillbaka fjädern som lossnat från sitsen.
Väntat i en hel vecka utan resultat. Men nu har jag lyckats välta soffan, sätt tillbaka fjädern och vända soffan rätt.
Till kostnad av att kroppen inte vill mer.
Så tyvärr, ingen matlagning idag.
Hoppas bara på att klara av få lite ordning här hemma.
Talesättet: "När katten är borta, dansa råttorna på bordet" borde vara "När Lotta inte orkar, samlas skiten på bordet, golvet och överallt."
Snart kommer jag att begära respekt för vårt hem annars kan de bo här själv. Jag orkar inte plocka efter andra.
Tycker det borde vara självklart att ta hand om sina egna saker, sin egen tvätt, sin egen disk. Plocka undan när man ätit frukost, ställa in sin tallrik i diskmaskinen, inte kasta skärp på golvet.
Allt sådant som jag lärt mina barn sedan de var små. Vart har det förståndet tagit vägen? Jag vet med säkerhet att även svärmor fostrade gubben till att ta hand om sina saker och plocka upp efter sig.
Varför ska jag med så lite ork behöva göra detta? Varför kan inte alla hjälpas åt och göra en liten del? Är inte det mer rättvist?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar