Tror det hänger ihop med att det varit mycket värk under en längre period. Det tar på orken och på humöret att ständigt ha ont.
Kanske har det varit en försenad 30-års eller 40-årskris. Kanske är det en förtidig 50-års kris så där 6 år för tidigt.
Skämt åsido. Något har det varit. Något är det.
Kommer på mig själv med tankar som:
Allt jag kan - kan någon annan bättre.
Vem vill ha mig? Vad har jag att komma med?
Jag är betydelselös.
Ingen kommer sakna mig om jag försvann från jordens yta.
Som tur är kan jag lika snabbt som tankarna kommer säga till mig själv att jag är löjlig. Det där är inte jag. Jag är positiv. Jag är glad. För jag är lycklig. Jag är trygg i mig själv. Jag vet bättre. Det löser sig.
Trots det kommer de där mörka tillbaka. Jag känner mig usel, kass och totalt värdelös. Det går runt, runt, runt.
Det händer mycket i livet. Även om jag har ett positiv synsätt på det här med att bli arbetslös så är jag trots allt rädd.
Det tror jag de flesta människor på ett eller annat sätt är när livet drastiskt gör kast i den förväntade banan.
Man vet alltid vad man har och det ger en trygghet. För hur det än är så är det okända, även om det är spännande, skrämmande.
Även om andra är bättre än mig så är det bara jag som är jag. Och jag är stark.
Jag kommer att landa på fötterna. Starkare än tidigare.
När dipparna kommer brukar jag försöka, även om det är väldigt svårt när det är som djupast, att det bara finns en väg upp. personligen avskyr jag när folk säger "ryck upp dig" när man mår dåligt men har lärt mig att det bara betyder att de inte förstår och får väl vara glad för deras skull.
SvaraRaderaJag hoppas att du snart mår bättre och skulle så gärna vilja avlasta dig på något vis. Ta hand om din smärta ett tag så att du hinner återhämta och bygga upp dig igen.
Det finns bara en väg. Och jag vet att näsan kommer upp igen. Tycker bara att det är allt oftare som jag får kallsupar.
SvaraRaderaInte konstigt när jag inte tar hänsyn till hur jag mår och vad jag orkar.
Försöker verkligen men det är så svårt i min familj och med min personlighet. Envis som en gammal get, Syster Duktig och Fru Kan-själv.
Ibland önskar jag att någon sa att mig på skarpen och fick allt att fungera utan mig.
Trollspö?