Torka

Nu är geten här igen. Lotta - envis som en gammal get.

Jag ska och jag ska.

Tar en paus. Armarna och axlarna värker. Ögonen tåras.

Sitter och beklagar mig över att jag bara är 163 centimeter lång, att pallen är låg, att taket är så högt upp, att Magda roat sig med att kasta allt möjligt i taket och att det finns flugor som skiter.

Men sedan slår det mig:

Jag har redan torkat 75% av taket och vad fint det blir.

Max kommer in och tar ner mig på jorden.

- Vad pysslar du med? Varför torkar du taket? Skit samma. Ingen går väl och glor i taket.

Nä, det må väl vara så men det ska vara ren. I alla fall tills flugorna vaknar.