- Jag gör det sen....

Något jag har väldigt svårt för i min adhd-familj är denna ständiga jag-gör-det-sen-mentalitet.

Gubben säger ofta:
- Det spelar väl ingen roll när jag gör det. Bara det blir gjort.

Ibland kör han med variationen:

- Det spelar väl ingen roll vem som gör det. Bara det blir gjort.

Jo, det spelar roll både när och vem som gör det.

Att ha en familj är ungefär som att driva ett företag. Det finns olika befattningar och de finns av en anledning. Ingen kan eller orkar göra allt. Givetvis spelar storleken roll men det är samma sak i en familj. En ensam individ har sig själv att ta hand om oavsett om det är i ett företag eller i en familj.

Nu är mitt företag inte ett enmansföretag. Vi är minst fem personer i detta företaget och alla måste göra sin del.

Det finns inte en chans att jag ska orka eller hinna vara allt från arbetsledare, ekonomiansvarig till lokalvårdare och mattant.

Jag tycker att jag kräver så otroligt lite av mina familjemedlemmar. Att plocka undan efter sig själv och hjälpa till med enklare saker borde inte vara så ansträngande.

Men det fungerar inte. Inte utan min ständiga piska eller att jag gör det.

Jag förstår att den drivande motorn inte riktigt fungerar i en adhd-kropp. Jag förstår att motivationen inte alltid är självklar. Jag förstår att prioriteringen absolut inte alls är den samma hos min adhd-familj som hos mig.

Men när en flaska med hårfärg har stått i fyra dagar på handfatet på toa tycker jag att motivationen eller "när" borde komma.

Är det så svårt att ta en påse, lägga flaskan i den och slänga allt i soporna?

Ska det verkligen behövas fyra dagars eftertanke? Eller har flaskan slutat att synas?

Men det spelar kanske inte någon roll när flaskan kastas eller vem som gör det.