Brainfog - att inte minnas

Jag går mot kassan för att ställa mig i kön. Bredvid disken står en kvinna som jag känner igen. Men vem är hon?

Jag upplever det så otroligt jobbigt att inte minnas eftersom jag alltid har haft koll på allt och alla. Att nu inte minnas vem en person är känns tufft.

Jag viker snabbt av och går mellan hyllorna i butiken. Försöker leta i hjärnan. Vem är hon?

Jag ställer mig så att jag kan se kvinnan och försöker känna efter vilka känslor jag får i kroppen.

Är detta en kvinna som gör mig upprörd, glad eller hur känns det när jag ser henne?

Drar mig lite närmare och hör hennes röst när hon pratar med personalen.

Har jag pratat med henne? Gör hennes röst att en klocka ringer?

Plötsligt slår det mig när hon vänder sig om och går. Det var en av kvinnorna från sykursen.

Det hade varit kul att prata med henne. Nu när jag minns vem hon är.

Ute på gatan möter jag en kvinna som verkar bekant. Hon vänder sig om och en man kommer emot henne. Honom har jag också sett innan.

Jag ler och hälsar.

Man kan hälsa på folk man känner igen även om man inte känner dem. Det var att välja mellan att le och hälsa eller låtsas som om jag inte såg dem och låtsas titta i skyltfönstret.

De hälsade leende tillbaka.

När jag gått över torget kom jag ihåg. Det var ju våra grannar. Jag har sett dem praktiskt taget varje dag under sommaren när de suttit och ätit lunch vid staketet som skiljer våra tomter åt. Vi har faktiskt varit grannar i snart 19 år.

Jag hämtar upp Maja och vi stannar till för att jag ska få en kopp kaffe och Maja lite pommes och vitlökssås.

Tjejen i kassan ser bekant ut. Jag ler lite extra och beställer.

När vi sätter oss viskar jag till Maja:

- Vem är hon?

Diskret som Maja är plockar hon upp sin mobil och skickar några snabba sms till mig.

"Hon har dansat med mig. Jag kallade henne Martin. Hon heter Martina."

"Det är Tina. Simons tjej."

"Hon var hemma hos oss på Max studentfest."

Då kom jag ihåg. Då kopplades ansikte och person ihop. (Förlåt Tina!)

Såhär är det inte varje dag. Inte varje gång jag möter någon som jag borde känna igen. Vissa dagar är värre än andra.

Det handlar inte bara om människor utan jag kan även komma in i en butik och inte veta vad jag gör där. Glömma saker jag lovat.

Det handlar alltså om en helt annan sorts glömska än den som drabbar de flesta då och då.

Det kan finnas ett flertal olika orsaker till den här typen av hjärndimma t.ex.:

• Överansträngning – Att vara alltför aktiv, att leva utanför sina ”energiramar”.
• Trötthet – Det är svårt att vara pigg när man är trött. 
• Överstimulering – Sensorisk information från flera källor.
• ”Multitasking” – Att göra mer än en sak åt gången.
• Stress - Stress ökar CFS- och FM-symptomen.
• Dålig sömn – Att inte få tillräckligt med återuppbyggande sömn. 

Läkemedel – Biverkningar omfattar bl.a. förvirring.

Källa

Det finns med i beskrivningarna på flera av mina diagnoser.

Så om du möter mig och jag SKA känna igen dig men verkar att inte riktigt vara med i båten. Tilltala mig med mitt namn och ge mig en chans att minnas. Kanske en diskret hint som kan hjälpa mig att minnas dig.

Och till dig som jag inte hälsat på eller tilltalat. Det är absolut inte så att jag inte vill ha med dig att göra. Min hjärna kopplar bara inte ihop. Ta inte illa vid dig. Nästa gång vi möts kanske jag minns dig.