Gubben sneglar på mig med läsglasögonen halvt på näsan.
- Du, älskling! Jag ser dina skrynklor när jag har glasögonen på.
Jag tittar upp på honom och min blick kunde nog döda för han var snabb att tillägga.
- Men, det är ju så. Vi är inga tonåringar längre. Varken du eller jag.
Jag älskar min skitgubbe. Med rynkor och allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar