Minnet är kort

...och ljuset dåligt.

Fick för mig att pimpa ett par flipflop som Maja köpt. Gubben satt vid dumburken som vanligt och jag orkade inte bara sitta där och se på det ena programmet sämre än det andra.

Han fastnar i programutbudet. Varje kväll samma program. Om och om igen. Visst händer det att något ovanligt program slinker in men varje kväll ser likadan ut.

Ett tag var det enbart guldgrävare och bilrenoverare. Sedan var det förrådsauktioner, antika saker och diamantletning. Just nu är det mord av vän, familj, släkt eller kollegor. Följt av kvinnor som mördar. (Oftast sin make.) Sedan blir det massmord.

Snacka om rutin.

Efter ett visst program reser han sig ur fåtöljen och åker till träningslokalen. Kommer hem med andan i halsen.

- Har det börjat.

Det gick så långt att Maja undrade om han planerade mord eftersom han tittade på sådant varje kväll.

Jag kan inte förstå fascinationen. Jag mår bara dåligt av att se på människans ondska.

Precis som vissa filmer. Jag behöver inte se hur folk krigar och hur kroppar sprängs sönder. Hur folk misshandlar, våldtar och mördar. Det räcker att slå på nyheterna eller tidningarna (nätet) så kan man se hur människa behandlar människa. I verkligheten. På riktigt. Där inte skådespelaren kan resa sig efter:

- Cut!!

Det blev en lång parantes.

Jag satte mig alltså i sängen med alla pinaler på en skiva.

Tänkte pimpa Majas flipflop lite.

Pilligt för onda händer men betydligt roligare än mördande galningar.

Klarade inte av så många pärlor utan låt flipflop vila till dagen efter.

Då upptäckte Maja att jag gjort fel.

I det dåliga ljuset i sovrummet hade jag inte sett att jag tog vita pärlor till andra sidan.

Jag hade glömt att jag använt mig av gula på den ena flipflop.

Skylla på det dåliga ljuset i sovrummet eller att minnet är som en guldfisks?

Snacka om ogjort arbete. Blir till att pilla bort dem. Frågan är bara om de vita ska bort eller de gula? Hm! Det får jag gå och fundera på idag.