Myggelände

Jag har inte på hela sommaren fått ett enda myggbett. Myggen brukar rata mig och istället "äta upp" gubben.

I förrgår blev jag överfallen av okända men i morse försvarade jag mig.

Jag vet inte om myggan var väldigt desperat i måndags natt eftersom jag blev utvald. Måste varit mer än en mygga för jag har tre myggbett. Hon kanske fick göra tre försök eftersom jag är anemisk.

Lyckat ställe vid leden. Behöver jag förklara att min kropp reagerar starkt? En av nackdelarna eller, beroende på hur man ser det, fördelarna med en autoimmun systemsjukdom är att man har ett immunförsvar som går på högvarv. Dels attackerar den min egen kropp men även allt främmande som kan tänka sig besöka min kropp.

Alltså gör myggbetten ont. Det geggar från dem och bränner. Det kliar inte alls utan känslan är mer som efter en spruta. Det drar i huden.

Såhär på tredje dagen efter överfallet har det mesta lagt sig men vänster överarm, bilden här ovan, är det som fortfarande bränner rejält. Det strålar ändå ner i fingrarna och upp i axeln.

Tänk att en liten mygga kan orsaka sådant elände