Var ska jag börja?

Ett hem i röra, ett huvud i kaos och ingen aning om var jag ska börja.

Prylar överallt, smutsigt och dammigt. Toaletter som luktar blä. Tårtor som borde färdigställas. Middag som borde planeras, handlas och förberedas. Plus en tvättstuga där tvättkorgarna svämmar över.

Orkar inte.

Vet faktiskt inte vad jag ska börja med och allt känns överväldigande. Orkar inte.

Jag tar på mig regnkappan och ger mig ut på en promenad med Rex.

Kanske är det bra att släkt får se verkligheten? Att jag faktiskt inte orkar mer.

Slog mig häromdagen att det inte är konstigt att ingen förstår hur dåligt jag mår. Mitt pokerface ler och skrattar. Ingen ser hur illa det egentligen är. Där inne i kroppen och nu inne i mitt huvud.

- Det är ju inte cancer. Du kommer ju inte dö av lite värk iallafall.

Vissa ord gör ondare än de borde.