Bitterfitta? Kanske det!

Jag behöver få ut detta innan jag spricker.

Tycker du jag låter gnällig och bitter? Inte alls min tanke. Så här är det. Den nakna sanningen. Är den för naken för dig? Klicka då istället in dig på något glatt. Idag kommer inlägget att drypa.


Jag tycker att fördelningen hos de vuxna i min familj är helt fel. Kanske har jag fel. Kanske är det jag som borde förstå att gubben har det otroligt tufft på jobbet och känner sig jagad. Men jag kan absolut inte förstå varför allt slutar existera efter klockan 16. Att livet bara är jobb. Hans jobb.


Min dag börjar med att klockan ringer 06.00. Vaknar kan jag inte säga att jag gör då eftersom jag många gånger varit vaken i timmar. Men jag stiger upp ur sängen när klockan ringer.
Gubben har av någon anledning stängt av sitt larm 05.45.

Jag stiger upp och jagar igång gubbe de gånger han försöker ligga kvar. Och den senaste tiden är det mer regel än undantag att han inte stiger upp själv.

Väcker Magda. Även hon har stängt av sitt eget larm. Hon är inte svårväckt men den senaste veckan har jag fått fysiskt skaka henne.

Plockar fram frukost. Magda äter en ost- och skinkmacka från mackegrillen. Maja vill ha flingor och havrechoklad.
Lägger fram medicinen.
Släpper in katten som jag släppte ut någon timme innan.
Kontrollerar att gubben är vaken.
Går upp på ovanvåningen och kontrollerar att Maja är vaken. Även hon har den senaste tiden haft svårt att stiga upp. Hennes klocka ringer i alla fall. Tror det är ett tecken på att vi behöver jullov.
Går ner igen.
Vid detta laget brukar gubben stå klar i hallen. Från det att han fysiskt klivit ur sängen tills det att han är klar att köra till jobbet tar det max 10 minuter. Han gör inget annat än att stiga upp, gå på toa, borsta tänderna, klä på sig och ta medicinen. Ingen frukost, ingen tanke på någon annan än sig själv. Och så har det alltid varit.

Han jobbar ju.

När jag jobbade 16.30-23.30 var det ändå jag som fick se till att barn vaknade, fick frukost och kom till skola med rätt saker.

Han jobbar ju. 7-16 och jag fick skylla mig själv att jag valt ett kvällsjobb.

Va??? Jag tog ett kvällsjobb eftersom det var bättre att barnen var hemma om dagarna och inte på dagis. För att vår vardag skulle fungera. För att vi inte skulle behöva vara hemma med sjuka barn. VI tog beslutet.

När gubben åker är tjejerna i full gång. Frukost, kläder och smink. Jag roddar och påminner. Kontrollerar för säkerhets skull på almanackor, hemsidor och kylskåpsmagneter att inget glöms.

En svårighet vid Adhd är att du lätt tappar fokus. När barnen var yngre kunde det vara att de plötsligt hittade en leksak och glömde bort vad de höll på med. Gick in på toaletten och inte kom ihåg vad de skulle göra där.

Idag är det för det mesta inte riktigt så.
Det handlar mer om att nyheterna på tv övergår till ett intressant samtal och plötsligt är Alfons Åberg där. "Jag ska bara".
Eller att fokus läggs på hur ögonbrynen ser ut eller hur kläderna sitter.

Magda som har svårt med klockan och tidsuppfattning måste jag hålla koll på så det inte slutar med att hon sitter i full makeup men inga kläder.

Maja sköter det mesta själv men kan behöva hjälp med olika saker.

När sedan tjejerna gått till bussen plockar jag undan frukost och kissar William. (om inte någon av tjejerna redan hunnit göra det) Wille är egentligen gubbens hund men bara i vissa lägen. Om morgonen är han tydligen någon annans.
Sedan flera år tillbaka orkar jag inte gå promenader med Wille eftersom han, även om han är gamla, är alltför stark. Jag blev omkulldragen några gånger innan jag bestämde mig för att inte rasta honom annat än på tomten.
Efter det måste jag vila en stund innan jag orkar göra mig i ordning och gå morgonpromenad med Rex.
När jag kommer hem måste jag vila igen.
Sedan startar dagen med alla måsten. Som jag försöker göra så gott jag kan trots mina begränsningar och värk.

Städningen hade jag lagt på hyllan eftersom det bestämdes att vi skulle hjälpas åt på söndagen. Nu blev det inte så utan allt ansvar tydligen ligger på mig. Istället för att stressa som en galning på söndagen försöker jag göra som tidigare. Lite varje dag - aldrig klar och ett evighetsarbete.
Tvätt, all form av inhandling, all ekonomiskt, alla samtal, läkarbesök och matlagning. Enkelt sagt allt som görs i ett hem. Allt ansvar en förälder har. Det är mitt ansvar.

Gubben jobbar ju.

Igår arbetade jag ideellt 10.30-17.30. Innan dess var det vanlig morgonrutin plus att jag slängde in en maskin tvätt. Sedan körde jag Maja till skolan 9.30.
När jag lämnar stan 17.45 och Maja ringer hem är det inte så att jag blir förvånad när gubben säger att han inte planerat någon mat fast han visste att jag inte varit hemma under dagen.
Han kom hem från jobbet, satte på tv:n och parkerade sig i fåtöljen.

Han har ju jobbat.

Snabbt inom två affärer för att uträtta två ärenden med Maja. Se till att brev från det ideella arbetet postades. Inom Maxi i högsta fart och slita till mig enklaste middagen utan planering. Hamburgare med klyftpotatis från frysdisken. Finns inte tid till att skala och förkoka potatis.

Maja ringer hem och ber gubben förbereda. Sätta på ugnen, ta fram stekjärn och duka bordet.

När vi kommer hem sitter han i fåtöljen framför tv:n men han har i alla fall startat ugnen.

Han har ju jobbat.

Maja plockar bort matberedaren som gubben lämnat kvar på köksbordet efter det att han malde sitt lammkött i söndags medan jag lagar maten.

Ifrån fåtöljen rabblar gubben om hur jobbigt han haft det så jobbet. Hur alla jagar honom och att han är superstressad och utbränd.

Håller hårt i stekspaden men exploderar trots det när maten nästan är klar.

Stressad? Utbränd?

Vi äter och efter det försvinner Max och gubben ut för att övningsköra.

De ställde iallafall in sin tallrik.

Jag plockar av bordet och börjar diska när Maja bryter ihop. Hon har en 4-7 sidor lång inlämning till kl 23.59. Klockan är 20 och hon har bara lyckats få ihop en sida med spridda tankar.

Lämnar stekjärn och ugnsplåt men startar diskmaskin.

Hjälper henne få till 5 sidor genom att ställa frågor och resonera kring de tankar hon redan lyckats skriva ner. Klockan 23.42 skickar hon in uppgiften och sätter igång med att öva på morgondagens muntliga redovisning.

Jag går ner och inser att Rex inte kissats på många timmar. Kommer ut i köket och ser att stekjärn och ugnsplåt fortfarande står odiskade.

Gubben hade parkerat sig i fåtöljen efter övningskörningen.

Han har ju jobbat.

Går ut med Rex, går i källaren och hänger upp tvätten. Stoppar i ny men struntar i disken som nu växt med koppar och glas. Diskmaskinen är klar men ingen har tömt den.

Helt färdig. Disken får tas i morgon.

Biter mig hårt i tungan. Gubben har det tufft på jobbet. Alla jagar och gnäller på honom. Jag ska vara tyst.

Klockan 00.45 ligger jag i sängen och inser att det blir en tuff natt. Värken i kroppen, stressen i hjärnan och känslan av orättvisa bubblar.

Hur ska jag kunna vända på min situation? Hur ska jag kunna börja må bättre när ingen avlastar? Det hjälper inte att jag förklarar, bönar eller skriker.

Han har ju jobbat.

Gubben säger att han är stressad. 7-16. Jag är stressad dygnet runt. Jag har fått diagnosen utmattningssyndrom. Jag har reumatism och fibromyalgi. JAG MÅR SKIT!!!

Vi behöver verkligen jullov. Jag behöver ledighet. Jag behöver bli sjukskriven ifrån mitt liv. Ifrån min familj.

Jag behöver någon som når in. På riktigt får dem att förstå. För tydligen misslyckas jag totalt.

Så! Nu har jag gnällt klart. ;-) Tack för att jag fick kräka av mig. Nu tar jag tag i disken och allt annat. Med krycka eftersom mina knä idag bestämt sig för att strejka.