Trött

Måste berätta vad som hände i morse. Gubben skämtar fortfarande om det.

- Älskling! Vill du visa mig hur man rostar bröd?

Skitgubbe!

Var nog mer trött än vanligt. Varit en vecka med mycket känslor, kaos, glädje, hopp och förtvivlan. Lägg till väldigt lite sömn.

När jag hade väckt Magda satte jag i sladden till brödrosten samtidigt som jag hämtade Alvedon och vatten till en liten och ynklig Magda.

När jag gick förbi köksbänken tänkt jag:

"Men sladden ska inte vara svart."

Insåg att jag stoppat i sladden till strykjärnet som jag ställt på bänken för att svalna innan jag bär ner det till tvättstugan.

Bytte ut sladden innan jag lämnar medicinen till Magda.

Går ut i köket och försöker stoppa ner bröd för rostning  men det går inte. Spaken stannar inte nere. Den åker upp. Konstigt!

- Magda fungerade brödrosten igår kväll?
-  Ja!

Gubben kommer och tittar. Jag undersöker i. Inget har råkat ramla ner. Konstigt.

Jag håller spaken nertryckt en stund för att se om trådarna börjar bli varma.

Medan gubben går ner i källaren står jag där och kliar mig i huvudet. Varför? Varför fungerar det inte?

Plötsligt inser jag.

Sladden som jag har satt i vägguttaget är inte sladden till brödrosten. Det är sladden till gubbens korvmaskin. Vansinnigt!

När gubben kommer upp och Maja kommer ner berättar jag om min fadäs.

Båda fick sig ett rejält skratt. Gubben har något att leva på länge.

Gissa om jag kommer att få höra detta länge. Men det bjuder jag på.

Som en tidigare chef sa till mig en gång:

- Det är tur att du gör fel också, Lotta. Så att du visar att du är mänsklig.