Maja - en aspie?

Urban Leijon, f.d barnneurolog, umgicks med oss under några dagar och när vi promenerade från lunchen log han och sa:

- Du är väl medveten om att Maja har minst två diagnoser? Minst. 

- Javisst vet jag det. Men Bup har aldrig lyssnat. För dem räcker det med adhd. Knappt det. Maja fick höra på sista besöket att doktorn tvekade på diagnosen. Hon trodde inte att Maja hade adhd. Av nyfikenhet vilka diagnoser tror du?
- Aspergers, absolut. Och adhd. Minst Aspergers och adhd.

Att höra honom säga orden som för mig varit självklara kändes så skönt. Det kändes som en bekräftelse. Att jag faktiskt haft rätt under alla år då jag känt att "bara" adhd inte har stämt.

Funderade på om jag skulle säga något till Maja och kom fram till att hon skulle få veta. Hon kanske ville ha möjligheten att själv få prata med Urban.

Majas svar var klockrent. Hon log och sa:

- Javisst! Ena dagen är en adhd-dag och nästa är en aspie-dag.

För henne var det inte konstigt. Hon är en smart tjej som söker svar själv och hon har insett att hon inte bara har adhd. Oavsett om Maja får diagnosen på ett papper eller inte mår hon bäst av att utgå från ett aspie-perspektiv.

Så nu sätter vi på aspie-glasögonen. (Även om Maja inte tycker om detta uttrycket som i hennes öron är helt ologiskt. Man kan inte att plötsligt sätta på sig nya glasögon för att förstå en diagnos. Glasögon är till för synfel.)