I måndags var andra försöket till ett möte med psykologen på mellanvården. Första försöket gick åt pipsvängen och jag hade en ganska stor knuta i magen idag av oro att även andra försöket skulle fallera. Försökte verkligen vara positiv till Magda och motivera henne till att ha ett öppet sinne. Till min hjälp hade jag tagit gubben som för ovanlighetens skull var med.
Anledningen till att Magda skulle träffa en psykolog på mellanvården och min oro var/är att Magda blivit erbjuden att delta i DBT. Eftersom första träffen inte fungerade var jag orolig över att det skulle bli likadant denna gången. Efter att ha tjatat om hjälp från Barn- och ungdomspsyk under 10 års tid och äntligen blir erbjuden något så klarar Magda inte av att ta emot den hjälpen. Självklart ska hon få rätt hjälp beroende på hennes behov och kanske är inte DBT rätt väg att gå men jag kände mig så otroligt frustrerad vid första träffen när jag upplevde det som om både psykologen och Magda inte ens gav varandra en chans.
Det som Magda verkligen behöver hjälp med och det som jag tycker är det grundläggande är att hon lär sig hur hon ska hantera sin impulsivitet och aggressivitet. Överhuvudtaget har Magda svårt att reglera sina känslor. Hon har extremt snabba känslomässiga svängningar och kan gå från att vara jätteglad till att bli jätteledsen eller arg på en sekund. Det är precis som om hon känner mycket starkare och snabbare än andra. Ibland undrar jag faktiskt vad det är som får henne att gå igång. Vissa saker kan jag tycka är småsaker men reaktionen från Magda är ett vulkanutbrott.
Att då denna träffen blev positiv var fantastiskt och gav mig hopp. Jag vill inget annat än att min lilla Magda ska må bra. Så bra som hon kan med sina förutsättningar. Alla är vi olika och vad som är bra är alltså också olika.
Magda fick lov att stanna hemma från skolan efter besöket på mellanvården men hon ville dit. Inte hindrade jag henne fast jag borde insett att orken nog var slut för henne. Det slutade med en kaossituation i skolan med en rasande Magda och att jag fick kasta mig iväg med bilen för att hämta henne.
- Mamma, jag mår så dåligt bara jag tänker på skolan.
- Hur menar du?
- Det är ett enda misslyckande. Jag blir så jävla arg bara jag tänker på hur jag behandlar mig själv.
- Vad sa du?
- Hur jag gör mot mig själv och mot andra.
Det gör ont i ett mammahjärta att höra hur hon upplever det. Det där med relationer är något som inte riktigt fungerar för Magda. Det är väldigt svårt och hon missförstår lätt. En helt vanlig dag innebär i regel för Magda en oerhörd stor mängd med olika konflikter. Mellan kompisar, skolkamrater, lärare, pojkvän osv.
När man tänker på att hela skoldag handlar om kontakt med andra människor så inser man ganska snabbt att om man har svårt att reglera sina impulser och kontrollera sina känslor är det oundvikligt att hamna i konflikter. Och det går otroligt snabbt. Ena minuten kan Magda vara glad och plötsligt är det något som triggar igång hennes ilska och hon blir rasande. Många gånger förstår man inte vad det egentligen handlade om. Det som triggar Magda är ett gruskorn i förhållande till explosionen. För någon annan hade reaktionen kanske bara blivit en axelryckning.
Det måste vara väldigt jobbigt och frustrerande för skolan och alla andra runt Magda. Skolan försöker hjälpa henne på sitt sätt men bevisligen klarar de inte av situationen. Det är mer komplext än vad de har kompetens till. Magda har inte förmågan att ta till sig kunskapen som de försöker ge henne.
- Mamma, ingen bryr sig om mig. Varför hjälper ingen mig? Varför kan ingen bara göra slut på detta lidandet?
När jag lyssnar på Magda hur hon pratar om sig själv gör det mig ont. Hon gör inte detta för att det är kul. Ångesten hon känner över vad hon gjort när hon tillslut lugnat ner sig och hinner tänka. Denna ångest går över till en enorm sorg som många gånger resulterar i att Magda skadar sig själv.
- Jag hade tagit livet av mig om jag inte hade vetat att ni skulle bli så ledsna. Och jag vill inte göra er ledsna, säger Magda mellan tårarna.
- Mamma, kan ingen hjälpa mig? Varför vill ingen hjälpa mig?
Min lilla älskade groda, jag vill bara hålla om dig och gömma dig i min famn. Rädda dig från den stora stygga världen där ute. Vara din tolk och förklara för dig vad alla människor runt dig menar. Hindra dina utbrott innan de kommer. Förklara, beskriva och förklara igen. Hjälpa dig att orka leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar