Inte bara straffad en gång

Magda gjorde fel och ska ta sitt straff (eller snarare jag eftersom det blir jag som får betala) men jag kan inte låta bli att tänka på att utgången hade kunnat blivit helt annorlunda om bemötandet bara varit mer förstående.

I fredags skulle Magda åka tåg med en kompis och när hon satt på bussen insåg hon att terminsbeviset låg kvar hemma. Hon hade bara fått med sig busskortet.

När jag frågade henne varför terminskortet inte kom med svarade hon.

- Det blev så stressigt. Klockan var 11.27 och bussen går 11.34.

Förberedelserna hade inte blivit gjorda som de skulle och eftersom Magda inte har någon tiduppfattning försvann tiden och plötsligt var det NU dags att springa till bussen.

Kompisen väntade på tågperrongen och det fanns ingen tid att hoppa av bussen för att hämta terminsbeviset. Det är en av nackdelarna med att bo på landet. Missar du en buss får du så duktigt vänta en timme tills nästa. Och det är bra kommunikationer. Finns de som har det mycket värre. Tänkte faktiskt på det i helgen när jag var uppe i huvudstaden. Där går tunnelbanan ibland var femte minut och ändå springer folk för att hinna med.

Det var här Magda tog fel beslut. Hon skulle hoppat av bussen vid nästa hållplats, gått hem och hämtat terminsbeviset. Även om hon hade kommit en timme försent så hade hon i alla fall gjort rätt. Men för Magda, som har svårt i plötsliga situationer, fanns inte det alternativet och det var ingen med henne som kunde hjälpa henne att ta rätt beslut.

När hon kom till tågstationen tyckte hennes kompis att det bästa var att åka med tåget utan terminsbevis.

- De kollar ändå aldrig.

Men det gjorde de och Magda uppmanades att uppge sitt personnummer. Det är här jag tycker att tågvärden kunde ha gjort annorlunda.

Magda har lyckats lära sig den första delen i sitt personnummer men inte de sista fyra siffrorna, Tågvärdens hårda attityd förvärrade hennes oförmåga och när Magda försökte förklara för henne att hon hade svårigheter med olika saker fick hon ingen respons, Istället blev hon hårt tillsagd att ringa någon som kunde hennes personnummer om hon nu inte kunde det själv.

Jag förstår att det måste vara svårt att arbeta som tågvärd för jag tror att man får höra många olika "ursäkter/lögner" till varför personer inte har biljett. Men som tågvärd får man faktiskt inte heller glömma att det finns personer som har olika typer av funktionsnedsättningar. Det går inte att se på Magda vilka svårigheter hon har. Om du tittar på henne ser du vilken 16-årig tjej som helst men det är hon inte.

Som tur är fick Magda tag i mig och fast jag inte visste vad det handlade om hörde jag på hennes röst att hon var väldigt upprörd. När jag sa hennes sista siffror klarade hon inte av att upprepa dem utan hon bad mig skicka dem i ett sms.

När Magda sedan ringer tillbaka till mig är hon jättearg. Tågvärden hade tagit hennes busskort trots att reglerna är sådana att man först ska ge en varning och sedan ta busskortet och ge böter.

- Mamma, hon gav mig tusen kronor i böter och tog busskortet. Hur ska jag nu komma till skolan? Hon får inte göra så. Reglerna är att hon ska ge mig en varning, den varningen måste jag ha med mig tillsammans med terminskortet varje gång. Glömmer jag terminskortet en gång till eller inte har varningen med mig så kan hon ta mitt busskort. Nu gjorde hon fel. Hon får inte ta mitt busskort. Hur ska jag komma till skolan?

Denna tågvärd kunde inte veta vilken skada detta gjorde. Denna tågvärd visste inte hur vi under ett helt år tränade Magda på att klara av att åka buss. Denna tågvärd kunde inte veta om att det tog nästan lika länge att träna Magda att åka tåg. Vilket hon bara klarar om hon har någon med sig eller om någon följer med henne fram till spåret och visar vilket tåg hon ska hoppa på. Hon har provat att åka själv men efter att en gång ha råkat hoppa på fel tåg så har det istället blivit att jag fått köra och hämta en tjej med panikångestattack. Hur bra bilförare tror du jag var under de 35 minuterna den resan tog? Hur orolig tror du jag var? Inte veta riktigt var hon befann sig eftersom hon inte klarade av att beskriva. Inte vet i vilket skick jag skulle hitta henne.

Jag förstår att tågvärden bara försökte göra sitt jobb men en annan attityd och ett annat mer förstående bemötande hade med all sannolikhet fått ett annat resultat. I alla fall vad gäller Magdas oro.

I morgon ska Magda till skolan. Hon vägrar åka med bussen eftersom hon inte längre har ett busskort och enda sättet att betala biljetten är att betala med bankkortet och det klarar hon inte av i bussen. Ett Jojo-kort skulle kunna vara ett annat alternativ men Magda vågar inte säga sin destination till busschauffören. Det blir jag som får skjutsa henne och komma en timme försent till jobbet istället.

Så har vi det här med böterna.

Kompisen sa att det var bara att strunta i att betala dem. Det hände ändå inget påstod hon men jag tog tillfället till att förklara för Magda att man måste betala sina skulder och räkningar.

Jag visste inte hur det gick till eftersom detta var något helt nytt för mig. Därför frågade vi skolan hur det låg till och de förklarade att Magda ska köpa ett nytt busskort av dem (200 kr), ta med kvitto och terminsbevis. Åka till Skånetrafiken i Kristianstad och visa upp kvitto och terminsbevis för att de ska kunna stryka skulden.

Bara när jag hör alla dessa steg så inser jag vilka svårigheter som ligger framför Magda. Åka tåg igen? Kommer det att fungera? Åka till Skånetrafiken och prata med en främmande person om något som hon inte riktigt kan förklara?
Ska försöka att ta ledigt någon dag så jag kan följa med henne. Hjälpa henne igenom så att hon i framtiden förhoppningsvis ska kunna klara liknande saker själv.

Jag skulle bara vilja att alla människor tog till sig att det inte alltid går att se på en människa vilka funktionsnedsättningar denna har. Någon som ser ut precis som alla andra kan ha väldiga svårigheter med både sig själv, andra människor och hur saker och ting fungerar. Snälla - se människan för den hon är.