Ett avslag till

Inte förrän brevet från Karolinaskolan kom med beskedet att Magda tyvärr inte kommit in insåg jag hur mycket jag hoppats.

Tyvärr, på grund av platsbrist stod det i brevet. Men hon är reserv och om någon hoppar av kommer rektorn att kontakta henne. Det stod inte hur många fler som är reserver och inte vilken plats Magda har.

Jag visste att chansen att Magda skulle bli uttagen till skolan var liten. Jag visste också att uttagningen bara hade varit första hindret. Om hon blivit antagen skulle insatsen med internat utredas och ansökas hos socialnämnden i kommunen. Trots det inser jag att jag hoppats. Hoppats så innerligt för Magdas skull.

Äntligen få en chans till tillhörighet och en skola som är specialiserad kring neuropsykiatriska diagnoser. Kanske äntligen verkligen känna sig duktig. Få växa.

Oro! Ovisshet! Oro!

När ska det vända? Hur länge ska Magda behöva må dåligt?

Kan inte göra annat än vänta och se vad som händer. Kanske något bättre inträffar. Vem vet vad morgondagen har med sig?