Sidor

torsdag 31 januari 2013

Kanske krypa innan springa


Jag trodde verkligen att jag hade mer ork än vad det visar sig att jag har. Mådde så mycket bättre och började omedelbart springa på i full fart igen. Men oj vad jag bedrog mig.

Igår kom första bakslaget. Mådde väldigt dåligt efter kaféträffen. Det tryckte över bröstet och jag kände mig allmänt uppjagad ch stressad. Ändå fick jag ihop eftermiddagen hemma med mat och tvätt.

Konstigt att allt liksom stannar upp hemma så fort jag inte orkar. Tvätthögen har växt till berg, damråttorna har förökat sig obehindrat och kylskåpet är tomt.

Idag började dagen segt men jag trodde det bara var tillfälligt. Jag tuffade på. Planeringen med Ulrika var ju inte fysiskt ansträngande men visst tar det ändå.

Nu sitter jag på jobbet med dimsyn och virrigt huvud. Känner mig lite halvfull om jag ska förklara känslan i kropp och knopp.

Är det så att jag inte klarar av att stressa mig själv än?

Funderar på att banta kalendern och inte ta på mig så mycket. Men det är ju så förbenat svårt när folk frågar. Mitt dåliga samvete klarar inte av att jag sätter någon annan i knipa. Men varför ska jag behöva må dåligt för att andra ska må bra?

Behöver ta mig en ordentlig funderare på hur jag ska kunna göra alla inblandade nöjda och glada utan att ta kål på mig själv. 

Träna på ordet Nej!. Acceptera att ibland måste man låta bli. Inse att jag måste tänka på mig själv. Helst innan den dagen då det är försent. 

Lära mig krypa innan jag springer i full fart.

Möte på stan


Maja ska träffa politikerna i Dialogmöte Ung och vi stämde möte på stationen.

Måste krama min Maja lite.

På Lu Cafe och blommor hittade vi dessa blå orkideer. Skriker Maja. Perfekt i hennes rum.

Jag köpte latte och Maja en smoothie mango/banan. God men kallt idag.


Lunch hos Ulrika


Planering inför ett projekt är mycket mer jobb än vad man tror.

Tar en paus och äter lunch. Ulrika bjuder på mat och skämmer bort mig.

Efter kaffe mer planering. Blir vi klara någon gång? Känns långt borta just nu.

Torsdag



Segt att komma igång idag. Men gubben väcktes i tid, de stora skjutsades till bussen och Magda kördes till skolan.

Vad skulle de göra utan mamma?

Ute regnar det och vinden tar ibland i ordentligt så gardinerna fladdrar.

Sitter i soffan under filten. Det knyter sig i kroppen när jag tänker på att gå ut. Det är inte så kallt längre men än är det kallare än vad min kropp gillar.

Idag lämnar jag matlagning åt familjen. Kommer inte hem innan jobbet.

Lika bra sätta fart.

Har idag en orange top från JC (rea 50 kronor) och halsband från Åhlens (99 kr). Offwhite kofta från Bikbok och mörkblå jeans från Lilla längan (ZeZe).

Ring


Maja köpte inte bara mankini till gubben utan också lite blingbling till Magda.

En fräck "Smile"-ring.

Magda blev jätteglad.

Dagens klokhet


"Den som håller sig god vän med alla 
är inte vän med någon."

onsdag 30 januari 2013

Tacopaket


Denna vecka har Maxi billiga tacoprodukter. 

Tacopaket gillar alla i familjen. Max var först lite misstänksam mot mig men när han sedan såg rätten i ugnen skrek han:

- ÅH, det är ju det. Varför sa du inte att det var det goda?

http://lottasmat.blogspot.se/2011/10/tacopaket.html?m=1

Ledsen Magda

Jag har en ledsen och totalt uppriven tjej här. Hon gömmer sig i sitt rum. Täcket uppdraget över ansiktet.

Hon är inte bara ledsen. Hon är arg och förvirrad. Känslorna hon har känns fel men ändå är det så hon känner.

Vi visste att någon gång skulle denna dagen komma. Hade hoppats att den skulle gå lättare.

Magda har idag träffat sin älskade assistent. Med en annan tjej.

Magda kände glädje över att se M men samtidigt var hon arg. Arg och svartsjuk på den nya lilla flickan som stulit hennes assistent.

Jag förklarade för Magda att jag förstod hennes känslor. De var helt naturliga. Jag förstod också konflikten i henne eftersom hon förstått att flickan också behövde assistent.

Men vem har rätt att bestämma vilkens behov som är störst?

Att Magda utan sitt stöd inte klarade av utfärden till skidbacken har det mindre värde än den som inte kan gå uppför trappan själv?

Försöker hjälpa Magda att sortera sina känslor. Bekräfta henne men också hjälpa henne att acceptera och gå vidare.

Lilla svarta

I  varje garderob hos en kvinnas med självaktning sägs det att det borde hänga en liten svart klänning. Så gjorde det också i min.

Den lilla svarta. Ett säkert kort som passar på de flesta tillställningar. Beroende på vad du har till funkar den på släktmiddag, begravning och restaurangbesöket. Till och med en dag på jobbet.

Tyvärr fick min lilla svarta flytta. Dum sköldkörtel med pajad ämnesomsättning, mediciner hit och dit och en drös olika sjukdomar har gjort att kläderna blivit för små.

Under en längre tid har jag letat efter ersättare. Vilket inte varit det lättaste.

Antingen har klänningen varit för kort, fel storlek eller i fel prisklass.

I Stockholm, Malmö och flera andra städer har jag stått i provhytter och mått kräk över reflektionen i spegeln. Inte beroende på att min kropp gått från S-M till L-XL utan anledningen har varit hur plaggen suttit.

Jag har, mot min vilja, fått acceptera att min kropp aldrig kommer att se ut så som den gjort. Jag har fått inse att detta är jag nu.

Oavsett vad det står i nacken på plagget så ska det baske mig sitta snyggt. Så jag har letat vidare.

Gissa då om jag blev förvånad när jag plötsligt hittade inte bara en utan två svarta klänningar. Som inte bara satt snyggt utan också var på rea.

Så nu flyttar två svarta in i min garderob. Två helt olika modeller men precis så som jag vill ha dem.




Och framförallt:
Jag känner mig inte bara bekväm i dem. Jag känner mig välklädd och skitsnygg.

Varför gråta över det jag förlorat när jag kan rocka loss med det jag har?

Lunch



Skulle varit hemma och vilat på min lediga dag men man kan inte rå över allt. När andra måste jobba så ställer jag upp. Inte särskilt ansträngande med kafeträff egentligen. Känner nu att jag hade behövt sagt nej och avbokat. Men det är lätt att vara efterklok. Är inte helt okej än.

Nu vänder jag bilen hem och avbokar kvällens styrelsemöte. Måste samla ork till i morgon för jobb med projektet på förmiddagen och ordinarie jobb på eftermiddagen.


Dagens klokhet


http://mrpopat.com

"Var förändringen du vill se"


Idag, 30 januari, är det 65 år sedan Mahatma Gandhi mördades.

tisdag 29 januari 2013

Lotta kan också göra en dagens outfit


Det där med färgåtergivning på bilder är svårt. Top och ring är stark mörk rosa inte rött.

Ringen köpte jag i Malmö på Entre i butiken Bijou Birgitte för 30 kronor. Även denna givetvis töjbar.


Top är från JC. 50 kronor är ett superfynd. Passade på att köpa två till i samma modell. Blå och orange. Lika starka färger som den rosa.

Bryter idag av med svarta byxor och svart cardigan. Halsbandet även det köpt i Malmö.

Skoj med pappa



Sedan vi såg filmen Borat har gubben tjatat om att han ville ha en mankini. Jag har skakat på huvudet för jag vet att han är galen nog att verkligen använda den.

Maja beställde lite saker på nätet och när hon upptäckte mankini kunde hon inte låta bli.

Så nu ska de tjejerna skoja med pappa.

Badhuset nästa?

Bilder utlovas inte.


Linssoppa



Den där matkalendern vi skulle följa har inte varit till stor nytta så här långt på 2013.

Livet och vardagen har liksom kommit emellan.

Denna veckan är inget undantag.

Receptet för igår, linssoppa, fick "No, no" av gubben redan direkt. Så igår fick det bli pasta Carbonara.

Men jag gillar linser och testar gärna receptet. Så idag lagar jag linssoppa. Till mig själv. Det blir dagens lunch och även det som följer med i matlådan.
Familjen får äta stekt potatis, köttbullar och leverkorv.

I receptet står det äppel gärna Ingrid Marie jag köper svenska röda äpplen.
Beundrar dem som genom utseende, smak eller doft kan säga vad äpplet heter. Det kan inte jag. Visst ser jag skillnad på dem men glöm att jag kan vilken sort som är vilken.

Persilja fanns inte i affären här i byn så jag får klara mig utan.

Denna soppan kvalar också in under snabbmat. Snabbt och enkelt.

3 dl röda linser
1 1/2 liter vatten
1 gul lök
3 grönsaksbuljongtärningar
2 små äpple
1 tsk salt
1 tsk spiskummin
1 tsk paprikapulver
3 msk citronsaft

Skölj linserna.
Finhacka löken.
Tillsätt linser och lök i en gryta med vatten.
Koka upp.
Tillsätt buljongen.
Kärna ur och skiva äpple.
Tillsätt äpple, kryddor och citronsaft.
Sjud i 15 minuter.
Hacka persilja och strö över.


Servera med bröd.

Dagens klokhet


"När vi inte längre kan förändra en situation -
Får vi utmaningen att förändra oss själva."

måndag 28 januari 2013

Blåbärsmuffins


Liten blåbärsmuffins med glitter på köpte jag på Fantasi i Kristianstad.

Gott till kvällskaffet.

Carbonara

Tjoho!!! Här är jag. :D


När mamma är av och ränner blir det snabbmat åt familjen. http://lottasmat.blogspot.se/2012/10/pasta-carbonara.html?m=0

Pasta Carbonara med råkostsallad tackar de inte nej till. Inte Max i alla fall. Efter lasagne kommer carbonara i hans favolista.

Majas tallrik

Även om det är snabblagat är det inte tillräckligt snabbt för gubben hann inte äta. Idag var det hans tur att sitta i byns fritidsgård och vakta barn mellan 17.30-21.00.

Får se till att ungarna inte äter upp all mat. Själv är jag fortfarande mätt efter lunchen.

Hur sjutton fixar folk att äta frukost, lunch, middag och mellanmål? Tog en liten Danonino och ett glas apelsinjuice klockan 6.45. Lunch 11.30 (Lämnade kvar både av hamburgare och pommes. Gigantisk.). Drack en kopp kaffe och åt två finska pinnar en stund efter lunch. 15.30 köpte jag en liten latte som jag drack i bilen hem. Inte en chans jag får ner något. Kanske när gubben kommer hem. Men äta så sent är inte okej.

Lunch



Idag åt jag lunch med Attention Nordöstra skånes kafeträff på Zeke's i Kristianstad.

Vilken hamburgare. Rekommenderar verkligen. Orkade inte äta upp.

Dyr lunch (99 kr) men den var värd priset.

På eftermiddagen kostar den mer.

Fanns även två dagens att välja för 80 kronor.

Men hur orkar man äta middag efter att ätit lunch? Jag fixar inte äta lagad mat två gånger om dagen.



Önskar

Bild från www.rubinpool.se


Om jag blundar och önskar riktigt, riktigt hårt blir det verkligt då?

Nja, om jag sparar och sparar så kanske en dag.

Vi har ett rum i källaren som just nu innehåller allt det som i framtiden, förhoppningsvis, ska flyttas ut i garaget.

I ärlighetens namn så finns det ganska mycket som skulle till loppis också.

Också det i framtiden den dagen rummet töms.

Men när det är tomt då?

Vi har ett torkrum, ett tvätt/pannrum och sedan har vi ytterligare två rum i källaren.

Att bygga sovrum där gillar jag inte men ett spa hade varit gott.

Infrabastu och ett spabad hade suttit perfekt.

Både gubben och jag går på massage varje månad för våra kassa kroppars skull. Sparar vi in på det så kan jag köpa bastun om 2 1/2 år. Men då kommer vi båda vara helt värkbrutna.

Men vill man så kan man.

Då kanske rummet är tömt och fixat också.

http://www.rubinpool.se/infrarod-bastu-i-kanadensiskt-cedertra-p-283.aspx

Dagens klokhet


"Jag är mycket hellre cp-skadad än bitter. 
För bitterhet är ett mycket större handikapp. 
En cp-skada förlamar din kropp, 
men bitterhet förlamar ditt liv"


söndag 27 januari 2013

Näsan ovanför



Efter några dagar med medicin är näsan ovanför vattenytan igen.

Tänk att det behövs så lite för att jag inte ska orka hantera smärtan i kroppen.

Lite och lite. Jag undrar varför jag hela tiden drabbas av blodbrist. Jag passar inte in i det "normala" anemifacket. Efter lite googlande fick jag en misstanke.

Anemi kan hänga ihop med inflammationer och systemsjukdomar. Bland annat finns samband med SLE.

Nästa gång jag kallas till Reumatologen tar jag upp det med dem. Är min anemi något som är kroniskt måste jag lära mig leva med det och medicinera innan jag blir så dålig som jag varit nu.

Halsband från Monki



Köpte detta halsbandet på Monki när jag var i Malmö. Var på rean och jag betalade 40 kronor.

Även med detta fick jag oerhört sura blickar av Magda:

- Mamma, köper du sådant bara för att retas?

Sedan ändrar sig ögonen blixtsnabbt och hon ler:

- Du får nog gömma det om du vill ha kvar det. Alfons kommer älska fjädrarna.


Busen Alfons lär inte få tag i mitt halsband om jag får behålla det själv men hamnar det i Magdas rum så blir det inte långlivat.

Så regeln:

"Låna gärna men lägg tillbaka" gäller stenhårt.

Morotsbiffar



Familjen ska till svärmor och svärfar på middag. De bjuder på kalops. Eftersom jag ska jobba missar jag tyvärr det.
Istället gjorde jag mororsbiffar av de rivna morötterna från igår.
Till det ska jag äta lite grönsallad och vitlökssås.

1-2 morötter
1 ägg
1 msk maizena
2 msk skorpmjöl
1 vitlöksklyfta
1/2 tsk salt (knappt)
1 krm svartpeppar (knappt)

Blanda ägg, skorpmjöl och maizena.
Riv morötterna.
Pressa ner vitlök bland äggblandningen.
Tillsätt morot.
Krydda.
Klicka ner i stekpanna och forma till biffar.

Förintelsens minnesdag

Idag, 27/1 firas Förintelsens minnesdag.

FN deklarerade 2005 denna dag som internationell minnesdag och sedan 1999 har det varit en nationell minnesdag.

Det är samma datum då fångarna i koncentrationslägret i Auschwitz befriades, år 1945.

En oerhört viktig dag att minnas. Vi får inte glömma.

lördag 26 januari 2013

Flääsk å päära


Idag lagade pappa mat. Det blev fläsk och potatis. Nu sitter jag och äter winegums och tittar på tv.
Kram Maja

Pappa är hemma

Försenat tåg gjorde att de missade sitt andra tåg. Fick åka taxi. Men nu är pappa hemma.

Han hade köpt godis på båten.



Han köpte parfym till mamma. Den var hon värd flera gånger om sa han.



Mamma hade sagt åt honom att handla på Lush åt mig. De hade flyttat på centralen men han hittade.


Stor bit bakteriedödande citrondoftande tvål och en stor burk whoosh. Den ska man ha i frysen och ta ut precis innan man duschar.

Nu ska jag se slut på filmen. / Maja

fredag 25 januari 2013

Chokladpudding med mango


Jag hade tråkigt och hade inget att göra, så det blev lite efterrätt. Jag gillar verkligen mango så det fick bli ett berg av det på toppen. :D KRAM MAJA

http://lottasmat.blogspot.se/2012/10/chokladpudding.html?m=0

Anemi. Igen

Så ringde doktorn igen. Han ska ha beröm för att han är snabb.

Han trodde sig ha svaret på mina bekymmer. Proverna som togs igår visade att jag hade anemi-blodbrist.

Visst, det förklarar många av mina symtom. Trött, yr, andfådd, hjärtklappning och till och med depression och minnesstörningarna. Men min tanke var:
"Aha, igen! Nu kommer samma visa igen."

Jag har genomgått undersökningar genom hela matspjälkningssystemet och jag har INGA blödningar.

Förra doktorn gav skulden till Relifex som skulle orsaka blödningar i mage och tarmar. Han skrev ut medicin som skulle stärka slemhinnorna så jag kunde fortsätta med medicinen.
Min reaktion blev:
"Aldrig, äter inte en medicin för att kunna äta en annan om det inte är absolut livsnödvändig."
Så jag slutade med Relifex.

Nu står vi tydligen på ruta ett igen. Visste vad doktorn skulle fråga så jag förekom honom.

-Nej, jag har inga rikliga menstrationer. 4 dagar långa. Så det är normalt. Jag hade mens efter jul. Jag lagar mat i gjutjärn och jag äter gröna grönsaker.

Så nu börjar jag med järntabletter igen. Nu börjar det igen. Varför jagar alla läkare symtomen? Varför letar ingen efter grundorsaken?

Kallt



"-20 grader känns som -14 "

Uppmanade barnen ta på sig ordentligt. 

torsdag 24 januari 2013

Besiktning och maaatt



Det var jobbigare än jag trodde att köra den lilla gröna till besiktningen.
Har inte kört bilen så många gånger sedan jag körde på vildsvinet.
Byggde upp en känsla av att jag inte skulle få bilen med mig hem.
Förberedde mig på att promenera den långa vägen till bussen.

Men bilen var inte skrotfärdig. Jag fick den med mig hem. Visserligen behöver en spindelled bytas men det är ju inte hela världen.

Hade tänkt gå inom Maxi men efter en snabb runda på Lindex försvann orken. Den rann av mig. Fick sitta på parkeringen och vänta på att jag skulle orka köra hem.

Maja bäddade ner mig i soffan och där blev jag liggandes.

Pizzerian lagar mat. Max och Maja äter kycklingsallad, Magda kycklingrulle och jag Calzone. Orkade faktiskt äta lite mer än halva pizzan.

Läkande natur



På vägen hem kände jag att jag bara behövde lite vackert. Mitt sinne är så fyllt av mörker att jag behövde fylla på med ljus.



Naturen är fantastisk. Lämna den bara själv så läker den alla skador som vi människor orsakat.
Vatten - livgivande.



Naturen är skapad på ett fantastiskt sätt. Den ger ro och skänker glädje. Jag ser Guds finger i varenda svajande grässtrå. Allt finns av en anledning. Ingenting är en slump. Tänk om vi människor kunde vårda istället för att suga ur.

Träden, havet, blommorna och gräset fanns där långt före mig och kommer att finnas där långt efter mig.





När jag blir en del av naturen är mitt kretslopp gjort. Återgå till jorden och berika marken. Skänka liv.

Provtagning



Rörig morgon.

Gubben tura till Finland, Magda iväg med skolan på skidor/pulka och jag skulle på provtagning. Max och Maja ska "bara" iväg till skolan.

Det tillhör inte normen att alla fem är uppe och ska iväg samtidigt. Tur är väl det.

Maja kom in till mig när jag borstade tänderna:
- Det är därför jag stiger upp tidigare. TV-apparater och stimmande folk.

Jag förstår inte detta med att de hela tiden måste ha tv:n som bakgrund. Gubben hinner inte mer än ner förrän han sätter på tv:n. Finns väl annat som är viktigare?

Men tre av oss hann duscha. Magda fick fika med. Fick inte på henne långkalsonger eller fleecejacka men raggsocker är alltid något.

Hoppas hon får en bra dag trots att nerverna satt på utsidan.

Lämna gubben på tågstationen gjorde ont. Inte så att jag missunnar honom resan. Jag uppmuntrade honom att åka trots att han erbjöd sig stanna hemma nu när jag mår så dåligt. Men inte lät jag honom se att jag verkligen ville ha honom hos mig. Vill inte att han ska missa saker på grund av mig.

Doktorn hade beställt mer prover än TSH.

-Du får ta allt blod bara du kan säga vad som är fel på mig, säger jag till sköterskan.

Idag bet jag inte ihop. Idag dolde jag inte hur jag egentligen mår. Så otroligt jobbigt att sitta där med ögon som bara svämmar över och röst som brister. Men jag orkar inte vara stark.

Nu tar jag en räkmacka och kaffe innan jag ska köra hem igen.

Måste orka. Bilen ska besiktigas. Mat ska handlas och tillagas. Tvätt ska fixas. Djur ska tas omhand. Bokföring skulle redan varit hos revisorn men jag har inte orkat göra 2012 klart. Jag har uppdrag inför årsmötet som måste göras. Jag har, jag har ingen ork. Tårarna svämmar över och jag vill inte. Orkar inte.

Frufridagen

Idag 24/1 firar vi Frufridagen.

Dagen instiftades 1954 i radioprogrammet Karusellen av Lennart Hyland. En mycket klok man som ansåg att kvinnorna i alla fall skulle få ha en ledig dag om året. Då skulle mannen in i köket och sköta hushållet och barnen.

Frufridagen

Hos oss är det tydligen tvärtom. Här är det gubben som idag flyr hemmet.

Skojade med gubben igår om sammanträffandet.

onsdag 23 januari 2013

Maja är BÄST

Hej!
Mamma mår fortfarande inte bra så jag får blogga mer. (Råligt)
Kycklingpajen som jag fick hjälpa mamma med blev god.
Jag sitter nu och letar efter en klänning till skolavslutning. Vill ha en extra fin eftersom jag slutar 9:an.
Kram Maja

Kycklingpaj



Pajdeg:
125 gram smör
knappt 3,5 dl vetemjöl
2 msk kallt vatten

Hacka ihop smör och mjöl.
Tillsätt vatten och blanda ihop till deg.
Låt vila kallt i 30 minuter.
Tryck ut degen i pajformen och förgrädda i 200 grader i 10 minuter.

Sänk värmen till 180 grader.

Fyllning:
3 ägg
3 dl mjölk eller grädde
2 dl riven ost
800 gram kycklingfile (ca 4)
1 röd lök
2 msk socker
1 -2 tsk curry (gärna mer om du gillar curry. Jag är försiktig eftersom gubben inte är så förtjust i curry)
1 tsk salt
1 krm svartpeppar

Vispa ihop ägg, mjölk, socker och riven ost.
Krydda.
Finhacka löken.
Strimla kycklingen.
Stek men inte riktigt klar.
Lägg kycklingen i pajskalet.
Strö på löken.
Häll stanningen över.
Grädda 45 minuter i 180 grader.


Jag mår inte bra men jag finns här.

Pratade i morse med min doktor och han är förbryllad.

Jag är inte den lättaste patienten att ha tydligen.

Enligt blodprov så borde jag må bättre och bättre allt eftersom mitt TSH sjunker men jag mår allt sämre.

Symtomen jag berättar om är tecken på underfunktion i sköldkörteln men enligt blodproverna är mitt värde på väg mot normalt. Visserligen fortfarande högt (13) men långt ifrån värdet när vi började (44).

Doktorns tanke är att jag är i en fas av normalisering och därför mår jag dåligt. Han tror att bara jag når den magiska gränsen 3,8 så kommer jag må bra.

Jag tror inte på honom. Vet hur jag mådde innan. Innan jag slutade med levaxin mådde jag skräp. När eländet försvunnit ur systemet var jag som en ny människa. Visst blodproverna (Mitt TSH 44 - normalt TSH under 3,8)  visade att jag inte mådde bra men det gjorde jag ju. Ett mysterium.

Imorgon ska jag lämna nya prover och sedan öka medicinen till 100 mikrogram.

Fruktar men lovade doktorn kämpa på. Det är svårt när jag inte orkar. Varenda liten sak är en kamp. Helst legat i sängen och sovit bort livet. Idag har jag i alla fall orkat besöka tvättstugan. Funderat ut mat och planerar laga en kycklingpaj. Hoppas jag orkar. Blir så ledsen av att inte orka.

Tur jag har kort arbetsvecka. Bara tre dagar jag måste svika kollegorna.

På tisdag ville doktorn träffa mig. Jag har satt griller i huvudet på honom. "Komplex" kallade han mig.

Innan vi avslutade samtalet sa doktorn:
-Ring nu om det är något.

"Ja,ja. Det säger de alltid."

-Jag finns här för dig. Kom ihåg det.

Då bröt jag ihop. Kunde lägga på luren men sedan sprutade tårarna.

Jag orkar inte må dåligt. Eller snarare jag orkar inte må sämre än vad jag måste. Jag kommer med mitt bagage aldrig må bra men ska inte behöva må sämre än nödvändigt.

Hoppas doktorn kan hjälpa mig. Så ett steg i taget.

tisdag 22 januari 2013

Pappas enkla vardagsvåfflor



Pappa gräddar våfflor. Mums! Tur han gör dubbel sats. / Maja <3

50 gram smör
2 ägg
6-7 dl mjölk
5 dl vetemjöl
2 krm salt

Smält smöret.
Låt svalna.
Rör ihop ägg, hälften av mjölken och mjölet.
Häll i smöret och resten av mjölken.
Tillsätt salt.
Grädda och servera med sylt och vispad grädde.

Eleven.se

Hej!
Maja här. Nu när mamma mår dåligt så tänkte jag ta över bloggen lite.

Igår beställde jag från www.eleven.se och idag låg paketet på posten.




Jag köpte en hårborste som ska vara bra att reda ut tovor med. Söta fåret Shaun på. Kostade 199kr.


EOS lipbalm som jag har läst om på flera bloggar. I USA finns många smaker men eleven hade bara tre. Jag valde Honeysuckle Honeydew. Luktar otroligt gott och läpparna blev så mjuka. Kostade 89kr.


Tvättboll xl. Beställde blå men det kom en lila. Men jag behåller den ändå. Kostade 20kr.


 
Om man handlade över 300 kronor så fick man en goodiebag. I den fanns det ett doftprov till herr och ett till dam, en nattkräm och en bodybutter. Det är kul få lite prover gratis.
Tack och hej från Världens bästa Dotter. 


Dagens klokhet

"Människor kan vara oförstående
och självupptagna -
förlåt dem ändå."


måndag 21 januari 2013

Korv Stroganoff


Dåligt samvete jag har men jag orkar inte.

Gubben fick åka till affären och sedan laga maten.

-Korv Stroganoff åååhhhh!!! säger Max.

Kramens dag

Idag, 21/1, firar vi Kramens dag.

En väldigt viktig dag för en kram är något fint att ge bort. Inte bara tröst och stöd utan en vänlig gest. 

Alla mår vi bra av att få veta att vi är omtyckta och uppskattade.

Även om man inte har guld och silver så kan man ge en kram.

 http://www.nationalhuggingday.com/

Stöd åt någon annan

Mitt i mitt eget "jag orkar inte mer" ringer en mamma som fått mitt nummer av en gemensam bekant.

Hon behövde få höra att hon är bra som mamma till en pojke med adhd. Hon behövde få höra att det fanns någon där ute som förstod. Att någon upplevt samma som hon upplever just nu. Få höra att hon inte gör eller känner fel. Att man har rätt att vara jobbig mamma. Att man måste sparka.

-Hur orkar du? Jag har bara en. Du har tre och din man.
-Jag orkar inte men man gör det ändå.

Vi pratar ända fram till det är dags för hennes jobbiga möte med skolan. Jag hoppas att hon var lika fylld av kraft som hon lät. Insikten att låta sonens bästa gå först oavsett vad man som förälder vill/önskar.

-Får jag ringa dig igen? frågar hon försiktigt.

Givetvis.

Det är skönt att för en kort stund kunna släppa sina egna bekymmer och vara ett stöd för någon annan. Vara den som jag själv saknade.

Riddare på vit springare, tack!

Gubben tittar på mig när jag kämpar med en så enkel uppgift som att klä av mig.

Trött efter jobbet vinglar jag till flera gånger och håller på att ramla in i väggen.

-Jag vet varför du mår dåligt.
"????"
-Du har bara blivit sämre och sämre sedan du höjde levaxinen.
"Hm, det har han rätt i."
-När du inte tog levaxinen var du en helt annan Lotta. Så glad och, och, full av liv. Den Lotta har jag inte sett på många år. Varför fattar inte läkarna att något är fel?

Jag fick bara fram:
-Jag orkar inte mer.

Sedan sprutade tårarna. Jag ville bara att han skulle hålla om mig. Rädda mig. Skydda mig från allt. Men det där med empati är inte riktigt min gubbes stora sida. Medan jag låg i fosterställning och grät somnade han.

Det är inte av elakhet. Har man svårt att sätta sig in i hur andra känner, svårt att visa sina egna känslor och inte riktigt vet vad som är "rätt" sätt att reagera så är det enklare att bara låta bli.

Jag vet och jag förstår.

Under alla år är det jag som hållt ordning på honom. Sett till att han fått all hjälp han behövt. Varit ett stöd och förklarat. Jag som varit tryggheten och stödet.

Men just nu skulle jag behöva att han var min stora och trygga famn. Min egen riddare på en vit springare. Den som hjälper mig att få ordning på mig. För jag orkar inte leva så här. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer.

Dagens klokhet

Idag, 21/1, högtidlighålls minnet av Martin Luther King. Martin Luther King-dagen firas till minne av Martin Luther King i över 100 länder. I USA är den nationell helgdag sedan 1986 och firas varje år den tredje måndagen i januari.

"Jag har en dröm, att en vacker dag skall nationen resa sig och förstå... 
att alla människor är skapade lika... 
Jag har en dröm om att en dag skall mina fyra små barn leva i en nation där de inte skall bli bedömda av sin hudfärg, utan enligt innehåll av sin karaktär."

http://www.americanrhetoric.com/speeches/mlkihaveadream.htm

söndag 20 januari 2013

Köttbullar


1 kg nötfärs
2 ägg
2 dl grädde eller mjölk
1 dl skorpmjöl
1 msk kalvfond
1 tsk salt
2 krm svartpeppar
1 dl riven ost
1 gul lök
4 vitlöksklyftor

Blanda skorpmjöl med vätskan.
Tillsätt ägg och låt svälla.
Blanda ner kryddor och fond.
Finhacka löken.
Stek löken och låt den svalna.
Blanda ner i skorpmjölsröran.
Tillsätt köttfärsen.
Rör ner osten.
Forma till köttbullar och stek.
Efterstek i ugn tills klara.

Servera med kokt potatis, ugnstekta rotsaker, svartavinbärsgele och sås.

Lösenordsbytardagen

Idag 20/1 firas Lösenordsbytardagen.

Ja, det ska väl vara en dag för allt möjligt så varför inte för något så viktigt som att byta sina lösenord.

Denna dagen instiftades av datortidningen PC för Alla 2010.

Syftet med dagen är att informera och påminna alla om att det är viktigt att byta ut och ändra sina lösenord. Även vikten av säkra lösenord.

De rekommenderar att man byter ut sina lösenord minst en gång varje år. Inte har samma lösenord på mer än ett ställe.

Vojnevojne. Hur ska jag komma ihåg alla lösenord om jag ska ha olika överallt? 

Orka

Idag är det illa. Jag HATAR att ha ont. Jag avskyr att ha så ont att jag svimmar av smärtan. Jag vill inte detta mer.

För att fixa dagen stoppar jag i mig de avskyvärda tabletterna. Hoppas att tramadol kan kapa toppen. Än ingen effekt men jag hoppas.

Kanske är det dags att acceptera att jag måste äta starkare tabletter för att orka.

Jag kanske borde fundera på om min livskvalite trots allt blir bättre även om jag riskerar beroende.

Även om jag gjort förändringar/förenklingar i mitt liv. Plockat bort många saker som jag helt enkelt inte orkar. Så finns det saker som jag måste orka.

Jobbet, hemmet och allt som innebär att vara fru och mamma i en npf-familj.

Är så rädd över att en dag inte orka. Vem ska då ta över?

Kämpar, kämpar och vill orka.

Dagens klokhet


"Det finns bara två sätt att leva livet på. 
Det ena är som om ingenting är ett mirakel. 
Det andra är som om allting är ett mirakel."

lördag 19 januari 2013

Ostracism

Lyssnade igår på Spanarna i P1 och där pratades det om ostracism. Hur vi människor reagerar när vi blir utstötta, bortvalda och utanför.

Ostracism var för mig ett nytt begrepp och givetvis var jag tvungen att suga åt mig.

Jag vet hur det känns när man blir bortvald. Ibland kanske man blir bortvald eftersom andra tror man inte vill vara delaktig.

När jag mår väldigt dåligt, (vilket jag, som ni som ofta läser vet, gör ofta) så isolerar jag mig.

Jag har under så många år möts av misstro över hur jag mår. Har väl själv spätt på det genom att inte visa hur jag mår. Men när man oftast möts av folks gliringar, himlande ögon och direkta ifrågasättande (-Jasså, har du papper på det?) så gör det ont. Då väljer jag istället att inte ha någon nära.

Det är dumt. Vi människor är i grunden sociala varelser. Vi är flockdjur som mår bra av uppmärksamhet.

När man då självvalt eller inte blir bortvald gör det ont.

Kipling D Williams har forskat i hur vi människor påverkas av ostracism.

Med magnetröntgen har han sett att samma centrum i hjärnan reagerar vid bortvaldhet som vid fysisk smärta.

Som de sa i Spanarna:
"Själens och kroppens smärta hänger ihop".

Det är smärtor som sätter sig djupt i en människa.

Det gör ont när man inser att man inte fåt vara en del av en gemenskap. Vare sig det är familj, vänner, klasskamrater eller kollegor.

Självkänslan får sig en smäll.

Jag vet att jag känner det som om att eftersom jag blivit bortvald/ersatt så är jag inte värdig. Inte bra nog.

Även om jag försöker inbilla/intala mig själv att det är deras förlust så gör det ont. Djupt inuti väl dolt gör det fruktansvärt ont.

Och även om vi skulle återuppta bekantskapen skulle det aldrig bli som det var.

Kanske bäst att gå åt varsitt håll och inte se tillbaka.

Berarbeta saknaden och förlusten av någon som en gång i tiden stod mig mycket, mycket nära.

Hur mycket är?

Magda hade övernattningskompis. Jag ser att hon är orolig när hon kommer vid 9-tiden.

-Mamma, vi har sovit länge.
-Gott!
-När är klockan två, tre?
-Efter hon varit 12. Hur så?
-Wilma skulle vara hemma då. Jag blev orolig att vi försovit oss.

Hon går in till sitt igen. Då kommer ett sms.

"När är det halv 4?"
"Efter tre. 2=14, 3=15 och halv 4=15.30."

På mobilen kan hon utläsa klockan. Men där står ju inte siffrorna som folk säger dem.

Det är inte lätt när man inte riktigt förstår. Kanske pinsamt också när man är 13 år och har svårt för mycket som andra tror man förstår.

Dagens klokhet


"Det som du inte kan påverka är 
det ingen ide att oroa sig för, 
eftersom du inte kan påverka det. 
Det du kan påverka är 
det inte heller någon ide att oroa dig för 
eftersom du kan påverka det."

fredag 18 januari 2013

Vila

I morgon vill jag bara vila.

Benen bär mig knappt och jag fick ta hissen på jobbet. Orkade inte ta trapporna.

Bröstkorgen känns trång och varje andetag skickar pilar i ryggen.

Finns inget i kalendern men ändå massa måste. Tvättberg, dammråttor och allt annat.

Kan jag bara blunda? Kan jag bara strunta i det dåliga samvetet?

Varför ska jag alltid belägga mig med skuldkänslor? Aldrig räcka till. Aldrig duga.

Plötsligt tar det slut

Jag kom på mig häromdagen att tänka på en vän.

Jag ska nog ringa, tänkte jag.

Men plötsligt insåg jag att det går ju inte. Han finns ju inte mer.

För någon vecka sedan såg jag en bekant gå en bit framför mig på vägen och jag blev glad.

Oj, det var länge sedan.

Men sedan såg jag på gångstilen att det inte alls var hon och då slog det mig: Hon finns ju inte mer.

Likaså med kvinnan jag ofta samtalade med en stund i butiken. Som alltid var så intresserad och ville veta hur det gick för mina små som inte längre var så små. Hon kommer aldrig le mot mig i affären mer.

Livet är konstigt. Vi strävar efter så mycket. Tar oss egentligen inte tid till att leva just nu och här utan tänker ofta att vi ska. Sen.

Men för vissa av oss kommer aldrig sen.

En vacker dag. På ett ögonblick är det slut. Då rinner livets sista sandkorn ner och vi finns inte mer.

Varför jaga? Varför sträva? Till vilken nytta? Den dagen det är slut är det slut. Av allt det du jagat kommer ingenting vara betydelsefullt.

Varför inte stanna upp? Varför inte leva idag?

Halsband



Jag köpte några halsband till mig själv också i Malmö.

Detta hittade jag på rean på Monki.

Magda blängde ilsket på mig:

- Varför köper du sådant som jag vill ha, mamma?

Jag är inte den som är den utan jag kan visst låna ut.

Med svart stickad kjol och vit top passar detta fjäderhalsband bra.

Champinjonsoppa



Blev så sugen på soppa och hittade recept i den nya tidningen Buffe från ICA som inspirerade.

Ytterligare en rätt som kvalar in som snabbmat. Tar varken lång tid eller energi att laga.

Uteslut bacon för vegetariskt och använd soyamjölk/grädde för veganskt.

Köper ett gott bröd att äta till och ser till att familjen kan göra pannkakor till kvällsmat.

Gubben har en tendens att bli snabbt hungrig efter soppor och ungarna är inte superförtjusta.

600 gram champinjoner
1 gul lök
1 tsk torkad timjan
1/2 dl grönsaksfond
5 dl vispgrädde
5 dl mjölk
1 1/2 msk Maizena
salt
svartpeppar
2 paket bacon
röd spetspaprika

Grovhacka champinjonerna men spara lite till toppingen.
Skala och hacka löken.
Fräs svamp och lök.
Tillsätt timjan, fond, grädde och mjölk.
Koka i 10 minuter.
Skär resten av svampen i tunna skivor.
Ta soppan från värmen och mixa den slät.
Häll tillbaka i grytan.
Rör ut Maizena i kallt vatten och red soppan.
Sjud några minuter till.
Strimla bacon.
Skiva svampen.
Stek svampen tillsammams med bacon.
Finhacka paprika.
Smaka av med salt och svartpeppar.
Toppa med svamp- och baconröra samt paprika.

Ny diet? För miljöns skull?


Vad gör vi inte för mijön?

Jag kan i alla fall garantera att det kryper i mig när jag läser i Magdas 8 sidor om kost som är bra för miljön.


Jag vet att man i andra kulturer äter både insekter, marsvin och hundar men INTE jag.

Skulle det gå så långt att jag sitter fast på en öde ö utan växtlighet så kanske jag kan äta insekter men nu? För miljöns skull? 

Nej, jag är ingen insektsätare.

Argumentet att uppfödningen av kor är dyrt håller jag med om. Det kostar mycket med djuruppfödning. Det går åt mycket energi och vatten. 

Men att gå över till det billiga alternativet insekter är för mig drastiskt.