Stolt men ledsen

Idag väckte jag Magda efter en hel natts sömn. I vanliga fall brukar hon vakna flera gånger. Lamporna ska vara tända i flera rum för att hon överhuvudtaget ska våga sova. Hon har också tv:n på hela natten för att det inte ska vara tyst.
Så många gånger som jag gått genom hennes rum och stängt av tv:n och hon vaknar blixtsnabbt.
Men igår sov hon som en stock. Anledningen var nog att hon hade haft en riktig urladdning.

Hon ringde mig på jobbet och jag hade svårt att höra vad hon sa.

Förlåt, förlåt, förlåt.

Var ord jag kunde tyda. Efter ett tag lugnade hon sig och säger:

Du vill inte ha mig. Bli inte arg på mig.

Tillslut får jag höra att hon varit så ledsen att hon skurit sig själv i armarna.

Det var länge sedan hon gjorde det nu så jag blev lite överrumplad.

Jag blev ledsen och upprörd men höll mig lugn och förklarade att jag älskar henne oavsett vad men att hon gör mig ledsen när hon skadar sig själv. Vi pratade en stund och hon höll med om att hon mådde bättre när hon och jag hade pratat.

Vid denna typen av händelser mår jag så dåligt över att jag inte är hos min dotter just då. Jag kan inte vara överallt och jag kan inte vara med henne hela tiden. Men det gör så ont att inte kunna krama om henne och visa henne min kärlek. Så jag gjorde det näst bästa. Jag bad Maja gå ner till henne och bara krama om henne och säga hur mycket hon älskar sin syster.

Vi älskar Magda men avskyr handlingen. Vi måste få henne att bli så stark att hon älskar sig själv.