Sidor

onsdag 7 mars 2012

Mobiltjafs

Igår gjorde jag något väldigt dumt. Enligt gubben.

Magdas mobiltelefon hade dött. Inget vi gjorde med den fick den att leva igen. Jag tyckte det räckte att se på mobilen så ansåg jag att det var lönlöst att försöka återuppliva den. Ibland måste man inse att det är kört.

Jag frågade runt om någon hade en mobiltelefon till salu. Mitt enda krav var att det skulle, förutom att ringa och skicka sms, gå att ta kort med den och spela musik.

Jag fick napp och Magda och Maja gick och tittade på mobilen igår. Jag hade gett dem beslutanderätt om Magda nu tyckte om telefonen. Ingen ide att jag handlar för det är ändå något fel på mina beslut.

Max kollade upp modellen och tyckte att priset var för högt men eftersom jag känner säljaren och hon faktiskt är en liten tjej så accepterade jag hennes pris.

Alla glada och nöjda. Trodde du ja ....

Idag fick jag höra det genom båda öronen att jag minsann gjort fel som "belönat" Magdas dåliga beteende med en ny telefon.

Gubben var så arg på mig för att jag ersatt Magdas döda mobil.

Då röt jag tillbaka.

Med mobilen i Magdas hand har mitt, MITT, liv blivit lite lindrigare. Jag slipper följa henne varje dag till skolan. Jag behöver inte stå utanför skolan varje dag och följa henne hem. Jag behöver inte stressa om jag råkar vara sen. Jag kan faktiskt lämna Magda ensam hemma stunden mellan när jag kör till jobbet och någon annan kommer hem.

Sedan hon fick mobil så vågar hon, för det mesta, gå själv till skolan och hem. I början med mig i luren hela vägen men hon gick själv.

Varje dag efter skolan ringer eller smsar Magda till mig för att kontrollera om jag är hemma. VARJE dag. Bara för att veta om det är någon hemma när hon kommer hem. Hon vet att jag är där men ändå måste hon ringa. Skulle jag inte vara hemma har jag berättat det för henne redan på morgonen.

Så jag sa till gubben att om han inte tyckte att Magda skulle ha en ny mobil så var det han som varje morgon skulle gå till skolan med henne. Han som varje dag fick stå utanför skolan och vänta på att hon skulle sluta. Varje dag.

- Så har jag inte tänkt på det, säger han då.

1 kommentar:

  1. Heja dig Lotta! En mamma som slipper stressa ger en lugn familj.
    Kram

    SvaraRadera