Jag är en kvinna, dotter, hustru, mamma, farmor och mormor som jonglerar för att få livet att fungera i en speciell och rörig familj. Välkommen in att ta del av min matlagning och vårt liv.
Sidor
▼
lördag 17 mars 2012
Paus
Så mycket, rent ut sagt, skit som jag får utstå och höra från min familj så mår jag idag fruktansvärt dåligt. Ger dem all min tid och ork och får ingen respekt tillbaka. Ingen uppskattning. Ingen tacksamhet. Bara självklarhet.
Jag orkar inte hitta det positiva idag. Jag orkar inte hitta Carpe Diem. Jag orkar inte.
När jag försöker förklara hur jag upplever det är jag en jävla gnällkärring som ska hålla käft.
När jag försöker få gubben att förstå min situation tar han det som kritik mot honom och:
- Det spelar fan inte någon roll vad jag gör för du bara gnäller.
Hans oförmåga till att ha empati gör mig frustrerad. Hans oförstående till vad som är problemet gör mig arg. Hans anklagande att jag bara gnäller gör mig rasande.
Jag försöker ju bara förklara hur situationen är.
Jag orkar inte mer. Min kraft är slut. Jag tar en paus.
STOR KRAM TILL DIG!!!!
SvaraRaderaFina L8
SvaraRaderaSå oerhört jobbigt att leva i det. Jag vet till en liten del hur det känns för jag lever också med en som har svårt för empati.
Kanske skulle vi bytt karlar för en vecka för då hade de nog uppskattat oss igen. :)
Styrkekramar i mängder
Och ovan på allt elände fick du själv hämta Fjärilen idag :/
SvaraRaderaJag tror att det är genomgående för det där med manligt och kvinnligt. Vi har så olika sätt att se på saker och ting. När jag försöker få rätsida på något här hemma så får jag till svar "tur att du är så j*vla duktig då" :( Det sårar och man undrar hur man ska komma vidare. Oftast lägger jag bara ner...allt...
Kram på dig kära L8! (nu ska jag strax återgå till kudden, den nya kudden för den andra var feberblöt och äcklig...)
Tack alla.
SvaraRaderaIbland blir det för mycket. Men som tur är går det över ganska snabbt. Tror både jag och familjen behövde en stund i tanke och oro för att uppskatta det vi faktiskt har.