Att vara som en hoppfull urvriden disktrasa

Kommer ut från ett möte på soc som gjort mig mentalt urlakad.

Så mycket gamla känslor drogs fram när jag fick berätta om Magdas resa fram till idag. Ändå fick jag inte med allt under 1 timme oavbrutet babblande.

Jobbigast var nog känslorna när hon frågade:

-Det måste vara jobbigt när alla instanser bara hänvisar till någon annan. När ingen tar tag i saken och tiden bara går.

Om du bara visste.

När jag kommer ut på torget och går mot bilen blir klockan tolv och det börjar spelas en melodi. Snabbt känner jag igen "Idas sommarvisa".

Ironiskt. Dagen innan skolavslutningen har sommaren tagit paus. Kallt och regnigt.

Med sinnet fullt av känslor och regnet ösande över mig känner jag ändå hopp. Hopp att det nu äntligen finns någon som kommer att hjälpa. Någon som vill och orkar.