Svalt

Alfons har hittat det svalaste stället i huset.

Inte bara skugga och fläktande utan även den bästa utsikten.

Över de på marken och de i skyn.

Luras inte att tro att katten sover. Han är en fullt medveten väktare.

Tills han slocknar. Alfons har ramlat ur både sängar och soffor eftersom han somnat djupt.

Efteråt tittar han förnärmat på mig precis som om han vill säga:

-Varför knuffade du ner mig?

Kattaskrället höll mig vaken mitt i natten. Det händer inte varje natt men titt som tätt.

Alfons kryper in under täcket och sedan kittlar han mina fötter tills jag vaknar. Han använder precis toppen av klorna. Inte så det gör ont utan bara så jag känner det och vaknae. Det gjorde jag redan när han landade i sängen men jag luras.

När jag vaknat ska jag klappa och kela. Han är inte nöjd med lite kli bakom örat utan här ska det ges kärlek.

Efter ett tag lägger han sig till ro och somnar.

Då ska bara jag också försöka somna om.

Kattaskrälle.