Ont i magen

I morse fick jag fruktansvärt ont i magen. Jag kunde inte vara still utan for runt i sängen, ställde mig upp och sprang runt i rummen.

Det kändes som om någon tagit tag i äggstockarna och vridit dem runt. Snurrade dem runt, runt.

Fruktansvärt!

Trots att jag fött tre barn utan bedövning (lustgas med Max) så var denna smärtan det värsta jag upplevt.

Så plötslig, så intensiv och så skarp. Knivskap.

Den starka smärtan höll inte i sig med än en 5-10 minuter (kändes som en evighet) men tillräckligt för att skrämma upp både gubben och Magda.

- Jag åker inte till jobbet, sa gubben.
- Ring, pappa! Ring! pep Magda från sitt rum.
- Ringa? Efter ambulans?

Lika plötsligt som smärtan kom så började den klinga av.

Lyckades övertala gubben att det kändes bättre och att han visst kunde köra till jobbet.

Det var som om greppet plötsligt bara släpptes och smärtan mattades av.

Efter 30 minuter kändes det bara en svag ömhet.

Gubben ringde orolig från jobbet och ville veta hur jag mådde.

Oj, vad jag skrämde upp honom idag. Visst gjorde det fruktansvärt ont men tror han upplevde det ännu värre.