Hur ska man förklara varför det helt enkelt blir för mycket för vissa människor? Varför några "går in i väggen" och får diagnosen utmattningssyndrom.
- Det är svaga människor. Jag har minsann haft mycket i mitt liv och jag har inte gått in i väggen.
- Det är en modern sjuka. Inte fanns sådant förr och vi jobbade hela våra liv.
- Utbränd? Det är bara sådana som inte vill jobba.
Man kan få höra många olika versioner om egentligen samma sak. De som får utmattningssyndrom är lata eller svaga.
Jag skulle säga att det är tvärtom. Personen som får utmattningssyndrom är den som vill och som jobbar. Den som tar på sig alldeles för mycket. Bror/Syster Duktig helt enkelt.
När man hör ordet utmattning tänker nog en del på någon som tagit ut sig riktigt ordentligt och blivit utmattad. För att orka fortsätta behöver man bara vila. Det är inte alls samma sak som att drabbas av utmattningssyndrom.
När kropp och hjärna utsätts för mycket stress kan självklart vila och avkoppling hjälpa men för vissa människor finns det aldrig möjlighet till återhämtning. Man kan säga att det där kontot aldrig fylls på på plussidan. Det kommer inte ens till plus-minus-noll utan är ständigt på minus och går stadigt neråt.
Varför hamnar man i situationer som orsakar denna konstant höga halt av adrenalin? Oftast beror det på att du inte säger nej.
Kuratorn jag gick till på reumatologen tyckte att jag skulle se mina problem/"måsten" som apor som satt på min axel. Små irriterande apor som sätter sig på axeln och pockar på uppmärksamhet. De vill bli omhändertagna och matade med jämna mellanrum.
Några av de här aporna är kanske till och med spännande och utmanande. Men många är bara sådan som man helst vill bli av med. Man vill av olika anledningar inte ha dem och kanske nonchalerar dem för de är så jobbiga. Det kan leda till att aporna inte får den tillsyn som de är i behov av. Blir det riktigt illa så hinner man inte ens med de där roliga aporna eftersom problemaporna tar all tid. Det blir inte bara de roliga aporna som blir lidande utan kraven från problemaporna gör att det blir svårt att fokusera på allt annat runt omkring också.
Var kommer då dessa extra problemapor ifrån?
Vissa människor har utvecklat en teknik för att få sina jobbiga apor att hoppa över till någon annans axel. Helst och enklast till axeln hos någon som inte har förmågan att hindra aporna att sätta sig. Någon som inte kan säga nej.
Varför säger man inte nej?
Kanske beror det på att man känner ett större ansvar än vad andra i omgivningen gör. Kanske reagerar man bara med en "lydnadsreflex". Man kanske vill vara snäll eller helt enkelt vara duktig. Orsakerna kan vara många.
Personer som har utvecklat förmågan att lämna över sina apor har också en förmåga att känna av vilka personer i omgivningen som har en svaghet att ta emot apor.
Exempel:
Du möter en kollega (eller kanske din chef) på jobbet. Efter lite småprat säger han eller hon: "Vi har ett problem. Det gäller..."
Efterhand som problemet förklaras inser du också att detta är något som någon borde ta tag i. Det låter ganska spännande. Efter en stunds diskussion tar du på dig att se till att något händer.
Vad hände egentligen?
När ni möttes satt problemapan på kollegans/chefens axel, men när ni skiljdes hade den hoppat över till din. Du har alltså låtit problemet delegeras till dig. Det är i sig kanske inget problem. Det kan till och med vara kul att få en ytterligare apa på axeln men hur många apor har du?
Om du tillhör denna gruppen som låter apor som egentligen inte är dina hoppa upp på dina axlar är du i fara att tillslut inte ha plats för alla apor. Tillslut står du kanske med båda axlarna fulla så du måste sträcka ut armarna för att låta alla apor få plats. Där sitter de och skriker i full hals för att bli matade. Oavsett hur hårt du jobbar eller hur mycket energi du lägger på aporna hinner du inte ta hand om alla. De gnager stora hål i ditt samvete.
Med alldeles för många apor som du inte hinner ta hand om under en längre period har du fått en omöjlig arbetssituation och risken finns att du "går in i väggen". Med resultatet att igen av aporna, inte ens de spännande och roliga, blir matade.
Är du någon som har problem med att säga nej? Låter du andras apor flytta över på dina axlar? Då måste du lära dig att lämna tillbaka aporna till deras rätta ägare.
Först måste du bli medveten om vilka apor som sitter på dina axlar. Undersök vilka som egentligen är någon annans. Bestäm dig för att lämna tillbaka aporna och ge inte upp förrän apan sitter på rätt axel. Kom ihåg att den som gett bort en apa inte vill ha tillbaks den även om den är deras.
När du har lämnat tillbaka de apor som inte är dina har du kanske fått en rimlig chans att sköta dina egna apor. Har du fortfarande för många apor på axlarna så måste du ta dig en ordentlig funderare på hur aporna kan bli färre.
Det är tufft och det tar tid. Jag är fortfarande i fasen att bara bli medveten om vilka apor som faktiskt sitter på mina axlar. Vissa har suttit där så länge och känns som mina trots att de faktiskt är någon annans.
Även om jag är medveten om att jag inte ska ta emot fler apor har jag väldigt svårt att säga nej. Jag kämpar med mitt dåliga samvete över att göra någon ledsen, svika eller vara elak (i mina ögon).
Vill så gärna göra olika saker och har svårt att erkänna att jag inte orkar. Men jag har insett en väldigt viktig sak och det är att jag måste göra något åt situationen för att jag ska må bättre. Har du insett det?
